Aftonbladet – 20 oktober 1864, sida 1

Den af polska emigranter i Zärich utgifna tidningen Der weisse Adler har för ett yttrande i en artikel rörande ställningen i Slesvig blifvit föremål för en kraftåtgärd från de preussiska myndigheternas sida, i det man anbefallt förstörandet af alla exemplaren af den nummer, som innehöll det förgripliga yttrandet. Detta yttrande var af följande innehåll : Midtunder de förvecklingar och farhågor i hvilka Europa nu dväljes framstår ett faktum framför alla andra, nemligen sträfvandet hos folken att skydda sin nationalitets rättigheter. Och detta är så sant. att preussiska och österrikiska regeringarne, dessa nationalitetens svurna fiender, i ändamål att befria sig ifrån den allt starkare påtryckningen i frihetens intresse. sågo sig nödsakade att åberopa dennaprincip emot Danmark. hvars nationalitet de å sin sida bota. En värdig fullbordan på en i frihetsfiendtlig afsigt med den största trolöshet uppgjord plan ! Härvid anmärker nu bladet : I dessa satser framträder sanningen så ohöljd, alt den kungliga preussiska åklagaremakten deruti såg en i strafflagen förbjuden handling: en åsigt, till hvilken domstolen äfven anslöt sig och förordnade tillintetgörandet af n:r 68 i alla förhanden varande exemplar Eller månne vi misstagit oss? Väckte vi måhända den preussiska Themis vrede icke derigenom att vi sagt sanningen. utan derigenom, att vi verkligen gjort oss skyldiga till en förbatlig och smädande kritik öfver den österrikiska och den preussiska regeringens tendenser?? Aro verkligen de båda tyska stormakterna ingalunda några svurna fiender till nationalitetsprincipen, utan tvärtom dess uppriktiga skyddsherrar och förkämpar? Hafva liberala blad rätt. hvilka påstodo, att det tyskt-danska kriget, som slutat med Danmarks besegrande, varit en nationalitetsprincipens seger, icke ett den danska nationalitetens våldsamma underkufvande genom den tyska. såsom vi uttalat oss 2? Till svar på dessa frågor anför den polska pupliclsten en artikel ur ett med rätta aktadt, etydande och mycket läst preussiskt blad, Kölnische Zeitung, hvaruti med strängt ogillande omförmäles det sätt på hvilket danska nationaliteten i Nordslesvig behandlas. I anledning häraf gör ban derpå följande slutanmärkning: Alt i Tyskland föra ett sådant språk är modigt och ärofulli. Ty heklagligtvis uppfattar man der — och detta kan ej nog ofta upprepas — neationalitesprincipen på det mest besynnerliga sätt. Enligt denna uppfattning gifves det nvemligen egentligen endast en fullt berättigad nationalitet, den tyska. Den tyska nationalitetens herravälde kan aldrig annat än lyckliggöra, och det är ingenting annat än styfsinthet, dumhet, om andra nationer. med hvilka de båda stormakternas tyskar stå i beröring, icke villigt erkänna detta, utan vilja gentemot den tyska ppprätthälla och fritt utbilda sin egen värdelösa nationalitet. Utan detta nationella anspråk, som utgör en slags sjukdom hos stormakternas