Aftonbladet – 19 oktober 1864, sida 2

Spetsbergseoxpeditionen. Helsingfors Dagblad meddelar ett utdrag ar ett bref från en af de nyligen återkomne leltagarne i denna expedition, licentiaten A. J. Malmgren: Såsom du: erinrar dig påbegyntes under den föregående expeditionen till Spetsbersen, 1861, undersökningen af en gradmätnings utförbarhet derstädes. Men emedan denna undersökning icke då kunde afslutas, och alldenstund härvarande vetenskapsakademi anser en gradmätning under Spetsberoens höga latitud vara af så stort intresse, att den, oaktadt de dermed förenade dryga omkostnaderna -— beräknade till omkring 150,000 rdr — icke tvekar att låta verkställa densamma, beslöt nämnde akademi att afsända en ny expedition för att fullfölja den af Chydenius lyckligt påbörjade rekognosceringen, och för detta ändamål beviljade H. M. 10,000 rdr. — Prof. Nordenskiöld, som redan två gånger förut besökt Spetsbergen, emottog af akademien uppdraget att verkställa rekogvosceringen. Till hans medhjelpare utsågs astronomieadjunkten N. Duner från Lund, sedan döden kort förut bortryckt Chydenius, som redan var bestämd att blifva den andra rekognoscören. — Adjunkten Otto Torell, chefen för 1861 års expedition, hade redan förbehållit sig plats i den blifvande expeditionen, men nödgades sedermera af enskilda angelägenheter qvarstanna hemma. Sedan den efter Torell kort före expeditionens afresa ledigblifna platsen blifvit mig erbjuden, anslöt jag mig till expeditionen såsom vetenskapsakademiens stipendiat. Det var bestämdt att expeditionen skulle afgå ifrån Tromsö de första dagarne af Juni, hvarföre samtlige deltagarne infunno sig der före Maj månads utgång. Ett litet, till ett slags skonert riggadt fartyg, AxelThordsen, af 12172 lästers drägtighet var förhyrdt för vår räkning. Den 7 Juni lemnade vi Tromsö, den 15 sågs norska kusten för sista gängen och den 18 ankrade vi vid Beeren öland. Efter en dags uppehåll derstädes fortsattes resan norrut, men redan den 19 stötte vi på en ogenomtränglig drif-ismassa, endast några mil N. t. O från Beeren Island. Vi seglade. härefter längs med den täta drifiskanten Nerd till West ända till den 23 om aftonen, då vi befunno oss under 78 grader nordlig latitud. Här visade sig isen något fördelad, hvarföre beslöts att begagna den gynnsamma vinden för att forcera ?isbaxen?. Alla segel sattes till och kursen ställdes ostlig. Axel Thordsen gjorde god fart, men hade att uthärda svåra stötar af isen, som här och der bildade täta band. Vår erfarnaste man, Osima, står vid rodret och skepparen sjelf högt uppe i masten leder fartygets manövrer. Sålunda seglade vi hela midsommarnatt.n och hade nöjet att midsommardagen befinna oss tätt under Speisbergelandet. Nu ställdes kursen sydlig, ty målet för vår resa var Storfjorden, men vi funno snart vägen söderut vara stängd af isen, som låg tätt intill land straxt söder om Isfjorden. Oss återstod derföre ej annat än att söka säker hamn, der vi kunde invänta bättre tider. Vi kastade alltså ankar den 25 Juni i Safe havn? i Isfjorden. Här tvungos vi att ligga till den 16 Juli, då färden till Storfjorden åter anträddes. — Emellertid använde vi tiden så Nyt tigt som möjligt. Nordenskiöld och Duner kartläde hela Isfjorden mycket omsorgsfullt. Massor af petrefakter insamlades och en stor mängd hafsdjur preparerades. Isfjorden är Spetsbergens största och intressantaste fjord. Den är säkert mer än 10 mil lång och i bottnen kanske lika bred: — Bergen bestå till största delen af sedimentära bergarter, tillhörande alla de olika formationer som hittills blifvit på Spetsbergen anträffade. Synnerligen vacker uppträder här Juraformationen, och i bottnen af fjorden den Permiska med hyperiten öfverstliggande. Afven stenkol funno vi här. — Bland de samlade petrefakterna hafva vi vackra saurier och fiskar ifrån Jura. Föregående expeditionen Nr —— Lr — AL —— n