Aftonbladet – 18 oktober 1864, sida 2

(Insändt.) Till Margnerite — Signe Hebbe. 2 glömmer bort när jag dig ser n glitterverld, som dig omger, H: allt omkring mig villa är; — M: dig jag lefver, längtar, lider, Mevdig består de heta strider; Gfiljer timmarne i gråt, som du, Och ammantränger i ett själfullt nu, Hvadifvet annars ger i brutna tal Af käck, ånger, fröjd och qval — igt skuggspel blott, ej mer. Ack, läka, svärma och tillbed; Sjung sihet än vid grafvens rand Och spi med konstförfaren hand Till dikt väf de gyllne trådar; Det är di kall. Förtjust jag skådar Ditt fina :nslospel, hur väl du vet Att öfver wets krassa verklighet Strö pogsie ljufva blomdoft ut Och locka mlen en minut 1 våra rördajertan ned. Thalias tjensär ärofull : En tempeljurfru utan flärd Du ofire vid s altarhärd, Ej blott som vigd, hög prestinna Fastmer som tnniska, som qvinna! Ja spinn, du ska spinnerska, och sjung Om kärleken ot konsten evigt ung! Vet, om du bott fordna Grekeland, Apollo visst medgen gudahand Sin lager bredviinyrtenkronan föst (Jag vet ej hvilktiera passar bäst!) I dina rika lockargull. Tack, Marguerite !lvad du ger År ej ett falskt, allgligt spel, Ett konstladt väsentan själ, Som söker mängdentt behaga. Du kan bedragas, ejedraga. Med ädel gratie, sansch hf, Ej blott till lust och tsfördrif, Du målar taflan om d ungdomsdröm, Fantastisk, yppig, skär :h öm, Som Elfvedrömmen af smmer, Den ingan utan andeög ser!