Aftonbladet – 18 oktober 1864, sida 2

CJag hyser inte misstankar mot någon, sade han. Jag är den mest godtrogna menniska i verlden. Då jag ser en blå himmå tror jag också att den verkligen är a. Och ni ser väl äfven de små englarne deruppe? Ja visst.tt I sådant fall har jag ingenting att tillägga! utbrast Laura, ryckte på axlarne och gick ifrån honom med hastiga steg. Då han tog afsked af mr Chausen, fick han höra liknande hänsyftningar. Ni lemnar oss bra plötsligt, Leslie, sade denne; har ni råkat i oenighet med någon här? Nej, för ingen del! Jag har affärer som göra det nödvändigt... Jaså, jaså! Ni kommer emellertid att bli saknad här, isynnerhet af den lilla flickan derborta; men kom ihåg att jag inte vet något annat om henne, än att jag måste ha uppsigt öfver henne. Hon eger inte en vitten, och jag fruktar för att hon har en smula fallenhet för intriger. Mr Chausens anmärkning gjorde Leslie ledsen. Lauras hänsyftningar skulle han icke vidare brytt sig om, ifall de icke blifvit understödda af brodren; men då begges yttranden gingo ut på detsamma, mäste dock något ligga till grund derför. Då han den följande morgonen mötte Leonora i trädgården, och hon sade till honom, att hon hade väntat att få träffa honom der, föll det honom emellertid med ens in att göra sig den frågan, om en så barnslig uppriktighet kunde vara förställd. Han upprepar de alla sina försäkringar, att hon i honom hade en vän, på hvilken hon under alla omständigheter kunda lita; ja han lät till och med hänföra sig till så varma uttryck,