Aftonbladet – 15 oktober 1864, sida 2

den lilla grindstugan, hade flera gånger ob serverat denna manöver, och då hon åte såg Leonora gå ut på vägen, gick hon a beskedlighet fram till henne och frågad om hon väntade någon. ?Nej?, svarade Leonora; ?jag tror bar: att mr Leslie skall komma den här vägen då han kommer tillbaka från staden.? Då hon nämnde hans namn, färgades hen nes kinder af en varm rodnad, såsom falle är med alla unga flickor, då de se elle tala om en ung man, äfven om de icke pi minsta sätt tänkt på att förälska sig i ho nom. Den gamla qvinnan log med moderlig välvilja. Jaså, är det på det på det viset?, sade hon. Jag visste inte, miss... ursäkta... jag hoppas att ni icke är ond på mig för mir pållugenhet.? Med dessa ord gick den gamla qvinnar tillbaka in i sin stuga, och Leonora tog åte; plats under almarne; hon kände sig nu åte: förlägen och tyckte icke riktigt om hv2dc den gamla gumman hade sagt, ehuru hor inte hade förstått det. Då hon hade uppehållit sig helfannan timme i skogen, hörde hon omsider häst. tramp, och hennes hjerta började att hälf. tigt klappa; men strax derpå nådde ljudet af rullande vagnshjul hennes öron, och hennes blod, som kommit i en så häftig rörelse, stelnade ögonblickligen i hennes ådror. Hon drog sig nu längre in under träden och fick sigte på Laura, som kom ridande i sällskap med flera andra, medan en vagn rullade bakefter dem. De ilade i raskt traf fram mot grinder, och just som de kommo fram dit, blef hon varse mr Leslie, som kom ridande från motsatta sidan. Hvad de sade kunde hon icke höra; men de skrattade högt