Aftonbladet – 15 oktober 1864, sida 2

— Den i striden för Danmarks och Nordens sak fallne löjtnant Conrad Betzholtz stoft har i dag blitvit förd till sitt sista hvilorum å Maria kyrkogård, med en enkel, men verkligen imposant högtidlighet. Den aflidne hade under det han låg svårt sårad, svälfvande mellan lif och död, uttryckt den önskan, att hans ben måtte få hvila i fädernejorden vid hans för nägra år sedan bortgångna moders sida. Det hade för anhöriga och kamrater blifvit en hedersoch samvetssak att efterkomma denna den tappre krigarens sista önskan och den har nu, ehuru naturligtvis ätskilliga hinder och svårigheter varit att bekämpa, gått i fullbordan. Det var officerskåren vid det regemente den aflidne hade tillhört, kongl. lifbeväringsregementet, som nu hade velat bevisa sin på slagfältet fallne kamrat den sista kärleksoch hederstjensten, och deras afsigt i detta fall hade funnit sådan sympati att, såsom vi nämnt, den enkla högtidligheten antog dimensioner, som gjorde den storartad och imponerande. På bangården, der kistan, höljd af sin Dannebrogsfana och de skatter af blommor, kransar och småfanor i de nordiska färgerna, som slösats på den af danska qvinnor, var uppställd på en katafalk, klädd i svart med rika silfverorneringar, hade efter hand samlat sig icke blott de afdelningar af Stockholms frivilliga skarpskyttekär, som erbjudit sig att tjenstgöra i sorgparaden och såsom ordningsvakt vid kyrkogården, utan äfven ett stort antal officerare al alla grader och medborgare af alla klasser samt slutligen hela det här förlagda norska skarpskyttegardet, som velat, genom att sluta sig till processionen, hedra en tapper svensk krigares minne. Man såg bland de närvarande krigsministern general Reuterskiöld, generalbefälhafvaren i 4:de militärdistriktet Björnstjerna, chelen för kommandoexpeditionen öfversten grefve Lagerberg, chefen för Westerbottens fältjägarekår baron E. v. Vegesack, m. fl. I processionen voro för öfrigt reprensenterade en mängd regementen och kårer a armen, Stockholms skarpskyttekår och Stockholms borgerskaps infanterikär samt en mängd militä och civila, hvilka såsom frivillige deltagit i förra eller sednaste danska kriget. Omkring kl. 2, då processionen var färdig att sätta sig i rörelse, fördes den med en dekoration af bajonetter och skandinaviska fanor smyckade katafalken på ett jernbansspår in i banhallen och derifrån till den utanför stationshuset väntande likvagnen. Denna företräddes af Stockholms skarpskytteförenings musikkår, som spelade en sorg. marsch, af en sorgparad af frivilliga skarp: skyttar samt af ungdomen vid Stockholms lyceum med sitt bangr, behängdt med krusflor. Derefter följde hela den öfriga nästan ändlösa processionen. Tåget gick Göthgatan utföre till Södermalmstorg och vidare Horns fotan uppföre. Hela vägen böljade af ofantiga menniskomassor och alla fönster i de hus som passerades voro uppfyllda af åskådare. Vid ankomsten till Maria kyrkogård, der en ofantlig menniskomassa väntade, fördes kistan från likvagnen till griften af officerare vid Lifbeväringsregementet. Sedan den blifvit nedsänkt uppstämdes en koral af Lycei-ungdomen, hvarpå kyrkoherden i Maria församling, teol. dokt. Nordlund, läste psalmen n:r 492 samt Fader vår och välsignelsen. Ater följde en koral, hvarpå be fälhafvaren för Lifbeväringsregementet, öfverstlöjtnanten frih. Fleetwood uttalade å regementets vägnar ett tack och farväl till den bortgångne kamraten, som gjort sin kår och det svenska namnet heder samt med ära inlöst det löfte han gifvit vid afFEST