Aftonbladet – 14 oktober 1864, sida 2

Leslies beredvillighet att tjena henne skulle utsätta honom för en sådan förebråelse. Hon visste att man beginge orätt, ifall män låte en annan lida för ens egna fel, och hon berättade derför hela saken rentut. Ni misstager ert, sade hon till miss Chausen, om ni beskyller honom för sjelfviskhet; han far till staden för att laga att mina bref riktigt skola komma på posten. Leslie förlorade sin sjelfbeherrskning, då han sålunda såg sig helt plötsligt demaskerad, och blodet uppsteg till nans kinder. Hvad Laura angick, utbrast hon i det hånfulla skratt, som tillsluter munnen på alla som icke äro i stånd att hetala det med samma mynt. Leonoras ögon började att fyllas med tårar. Hon vände sig bort till hälften, och Leslie kunde icke få fram ett ord, utan stod helt handfallen och endast betraktade den sköna, oskuldsfulla, unga flickan. sLät mig för all del inte uppehålla ert, sade Laura slutligen. Jag visste verkligen inte att ni hade åtagit er en ny funktion här i huset. Ni kom hit som er egen herre, men nu märker jag att ni blifvit. Hvad är det jag blitvit? frågade Leslie efter ett ögonblicks tystnad. tIngenting. Jag trodde annars inte att ni hörde hvad jag sade, emedan era tankar tyckas vara så upptagna af den vigtiga kommission ni åtagit er.? Jag kan inte fatta en dylik förebråelse från er sida, miss Chausen; hvarje ord, hvarje vink af er möter ä min sida den största uppmärksamhet. Men nu får ni vara god och ursäkta att jag måste bege mig utaf, Några ursäkter behöfs visst inte; ni kan göra alldeles som ni sjelf vill, sade Laura med skälfvende läppar. (Forts. följer)