Aftonbladet – 14 oktober 1864, sida 2

Eandra års kamp mot dödsstraffet. Al F. Holtzendorff. I Jemnt hundra år äro förflutna sedan Beccaria utgaf sin bok ?Om förbrytelse och straff (dei delitti e delle pene). Utan att angitfva hvarken årtal eller tryckningsort framträdde på det blygsammaste sätt detta arbete af eu 27 årig man, som icke anade att hans namn på titelbladet af denna lilla bok skulle bäras i triumf kriog Europa. Om det vore brukligt att fira framstående skrifters födelsedagar likasom stora författares, så kunde Beccarins bok göra anspråk på att år 1864 firas med en europeisk minnesfest. Dess innehåll blef en hel verldsdels gemensamma egendom, det öfversattes på två och tjugo språk, kommenteradt, tolkadt och beandradt af samtidens berömdaste filosofer. Beccaria, född år 1738 och död 1794 i Milano midt under frauska revolutionen, hade genomgått en jesuitskola, men hade icke desto mindre fattats at de franska jesuitstormarnes anda, af encycelopedisternas och upplysningsmännens uppiattning. Men Beccaria gick långt öfver denna blott förståndsmessiga upplysning; han kallade menniskans hjerta och samvete till vittnen på rättvisän al den sak han förfäktade. Då Beccaria framträdde, var äpnu i de flesta europeiska stater pinbänken den medelpunkt, hvaromkring den offentliga strafflagstiftningen vände sig. Att bestrida dess nytta och nödvändighet ansågs som ett riksrarligt projektmakeri. Fredrik den stores exempel, att straxt efter sin tronbestigning afskafta det pinliga förhöret, hade icke vunnit efterföljd. Det öfvervägande antalet lärda domare och juridiska författare sågo i torturen ett oundgängligt medel att få sanningen fram. Ännu långt efter det Becaria skrifvit och verkat, förklarade sig högtstående korp rationer, t. ex. lombardi-ka senaten, emot det upphäfvande af tor