Aftonbladet – 13 oktober 1864, sida 3

att reda! begreppetSoch förlika meningarne i frågor som rösa sumhällets materiella utveckling. Huru som helst, det behöfves en stark och gemensam samverkan, för att ernå det eftersträfvansvärda målet af specialdomstolar för handelstvisters afgörande. Sverge är icke ensamt i denna brydsamma ställning emellan ett godt, som tramiarna tider erkänt och en förändring deri, som af mer utvecklade samhällsförhållanden på-: kallas. De rättslärde, Widenmann, Broicher, Grimm och Thöl säga i företalet till Lntwwvurf eines allgemeinen FHandels-Gesetz buches för Deutschland: I allmänhet bör den åsigten fasthållas, mindre att skapa en ny lag, än att bringa i lacliga former hvad som i medvetandet hos till handeln hörande personer såsom rätt gäller. Synuerlig vigt bör läggas derpå, att köpmän såsom domare halva att tillämpa lagen. En hufvudsck är att befria handelslagen från de i vanliga civillagen rent positiva föreskrifter, hvilande på för handeln alldeles främmande grunder och hvilka i handelstrågor ännu användas, emedan det icke har lyckats att förmå juri sterna erkänna nödvändigheten af ett undantag från regeln, eller fasthellre regelns oanvändbarhet i förhållanden rörande handeln.? Det är oss icke obekunt, att personer med upphöjda och upplysta tänkesätt finnas, hvilka vilja handelns frihet först, för att sedermera desto säkrare vinna den omförmälda lagarn:s reform. Vi dela ej denna mening. Dels är det, på de grunder vi i vär broschyr anfört, mer än sannolikt, att industrien genom ett eådant förfaringssätt går sin undergång till mötes, dels är det fullt säkert att hvarje sålunda förhastad åtgärd inverkar åte:bållande på företagsamheten, i det den väcker misstro till en regering, som skulle tillåta sig anlförtro det vationella arbetet åt hasarden, och änduwligen tro vi oss känna den allmänna meningen i stad och land alltför väl för att icke befara, att hvarje vidare steg, som under nuvarande förhållanden tages i fri riktning, kan sammanföra de spridda motståndarne till gemensamt arbete i reaktionär riktning, det olyckligaste af allt, emedan allt hvad som är undungjordt på frihetens väg möjligen kan förintas i hvirflarne af sådana meningsstrider som för 100 år sedan förde landet med dess näringar till branten af undergång. Det återstår oss nu att pröfva om icke den väg vi föreslagit, på samma gång den är den säkraste, den rättsenligaste, äfven är den som skyndsammast leder till mälet. Handelsiagen är redan färdigskrifven, domstolsorganisationen redan tulländad, prötvad och godkänd af större delen af det civiliserade Europa. I dessa delar möter följaktligen i ga synnerlign svårigheter, så mycket mindre som, ju mera handelslagen skrifves lika med den allmänt gällande, desto bättre uppfyller den sitt ändamäl. I fråga åler om lagens tillämpning af domrarne, så erbjuder åtskilliga länders kasui stik, vetenskapligt affattad, en sädan rikedom på fakta, alt misstag vid domslut knappt är möjligt. Det återstär följaktligen endust att bestämma domstolarnes antal och deras territoriala områden, och dettaär i allmänhet en ekonomisk lagstiftningstråga, som faller under regeringens bestämmande, och i detta hänseende är åtminstone principen erkänd, i det att vexelmål icke upptagas vid häradsrätt utan alltid falla under närmaste rådhusrätt. Vi föreställa oss med ett ord at om regeringen allvarligen vill ett fritt handelssystem, så bör en på teoretiska och praktiska grunder stödd kongl. proposiiion vara färdig att föreläggas rikete ständer redan vid deras nästa såmmanträde. Är denna i öfverensstämmelse med den allmänna europeiska handelslagen, så se vi ej skäl hvarföre den icke skulle godkännas af ständerna. Då, men först då, skall en ny framtid öppna sig, icke endast för de inhemska närmgarne; den ökade verksamhet och arbetets deraf följande vinst skulle förläna nationen krafter att bära skatter till allmännyttiga företag i kulturens tjenst. som den nu neppeligen kan uthärda. Så Junda är, efter vår meniug, vägen skyndsammeast röjd till en verklig och gagnelig frihet. Fortgången på denna väg beror på och betingas al statsmannens uppmärksambet på internationella förbällanden. Men om Ingstiltare finnas, som utan lästadt afseende derpå, öppna fältet för införande af främmande natiovers arbetsprodukter, utan avt hafva beredt möjligheten af vårt uppträdande på deras torg, då, vi dvista säga det, h fva dessa icke nog djupt begrundat sanningen af de ord Briuvoinne, med åberopande af Huskisson , uttalar i 2:dra delen pag. 41, i sitt arbete om belgiska industrien och orsaken till dess förfall och uppblomstring, nemligen: Dans les reforu.es, que tout systeme dre douane puit comporter, les legislateurs et les hommes dEtat doivent avoir constamment sous les yeux cette regle si sage de Huskisson : Les erreurs dans Fetablissement dun revenu quelconque peuvent se reparer. Il nen est pas de måme lorsquil sagit de droits de douane, de reglements de commerce, oå Pinteret de tant de millions dindividus est engage. Si telles erreurs se glissent dans les mesures du Gouvernement, Je pays peut en ressentir longtemps de svåres consquences. RH Vi hafva velat låta den ektade författaren tala till punkt, utan att falla honom i talet. Vi skola sednare företsga en granskning af hvad han nu anfört. Red. af Aftonbladet. Underrättelser från Danmark. Den nva nansarfregatten lärer, enligt ett sn I i 1 I IK FA ne A — mm RR rn vt fa oh DD OR KR Kr ärr — JV