Aftonbladet – 11 oktober 1864, sida 3

Saulnier, N:o 10. est Försvarsväsendet i Sohwoiz. VIL Schweiziska rytteriet. Landets beskaffenhet har visserligen anvisat schweiziska armåens rytteri en mera begränsad uppgift och ettringare antal, men likväl skulle det vara ett stort misstag, om man förklarade det för onödigt. Tvärtom utgör detsamma en vigtig del och är oumbärligt vid en mängd krigsförrättningar. Utgående från denna synpunkt är äfven detta vapenslagi den nya organisationen omhuldadt med ännu mer ovsorg och upphöjdt på en omfattande ståndpunkt; isynnerhet har, genom. detsammas indelande uti guideoch linierytteri, det sistnämndas agerande i större kär blifvib-mera möjliggjord. Rekryteringen göres ur de välmående klasserna, i anseende till kavalleritjenstens större kostsamhet. Sönerna till rika bönder, gårdsegare, fabrikanter, köpmän och kapitalister inträda med förkärlek i tjenst vid kavalleriet och göra betydliga penninguppoffringar, för att vid tjenstgöringstiden ej stå tillbaka på något sätt. Rekryten mäste framför allt låta undersöka sin häst af en remontkommission, som har äliggandet att uttala sitt omdöme rörande djurets duglighet. Det sättes en ära uli alt vara beriden med utmärkta hästar, å alt, efter de nu rådande höga prisen, en dylik dragonhäst kommer att kosta 35 till 45 louisdorer och ännu mera. Hästen förblifver rekrytens tillhörighet. Han medtager densamma efter slutade öfningar till sitt hem. Säljer han densamma, så måste han snart genomgå remontskola med en annan häst. Ryttaren måste således ständigt ha till till sitt förfogandeen god tjensthäst. Liksom alla i edsförbundets vapentjenst införlifvade hästar uppskattas dess värde och i bändelse detta förminskas eller djuret skulle dö, erhåller dess egare motsvarande ersättning. Schweiziska rytteriets officerare äro framför allt väl beridna och bland dem finnas utmärkta ryttare i mängd. Instruktionen ledes af förbundets instruktörer. — Ridskolorna hållas på åtskilliga vapepplatser. Uniformen består hos dragonerna af en kort mörkgrön rock med en rad hvita knappar, karmosinröd krage och uppslag, mörkgröna skinnbeklädda benkläder med röda passpoiler, läderhjelm med gul sköld, hvarpå är anbragt edsförbundskorset af hvit metall. Guiderna äro uniformerade på samma sätt, utom att de bära keppi af svart filt, med karmosinröd kordong. Båda kårerna äro utmärkta med axelband af hvita metallfjäll. Guiderna ha hufvudsakligen följande åligganden: att utgöra betäckning ät edsförbunds-generalstaben, bestrida vaktoch polistjenst i högqvarteren, depeschtjenst, och rekognoscering. Denna elittrupp blir isyn-. nerhet omsorgsfullt rekryterad och pröfvad. Den erhåller för öfrigt samma undervisning, som de öfriga kavalleristerna. Rekryteller instruktionsskolan varar 42 dagar, hvarpå elitens ryttare hvartannat år ha öfningsmönstring, kadrerna blott 4, manskapet 10 dagar, tillsammans 14 dagar, samt reserverna en dags årlig mönstring. Guiderna äro underkastade en årlig öfning, som varar 4 dagar. Rytteriets beväpning består af en sabel och två pistoler. Sadel med björnhud och betsel leverera tyghusen. Officerarne ekipera sig på egen bekostnad. TI stället för pistoier medföra de revolvers. Instruktionen sträcker sig till alla grenar af kavallerivapnet, från stalltjenst och kännedom om hästen, ridöfningar, sqvadronridning, ända till vakttjenst, fälttjenst och de större brigadmanövrerna. Kavallerikompaniet utgöres af: kapten, premierlöjtnant, förste underlöjtnant, läkare med förste underlöjtnantsrang, fältväbel, furir, 2 underofficerare, 6 korporaler, 1 frater (fältskärsbiträde), 1 hofslagare, I sadelmakare, 4 trumpetare och 56 ryttare, tillsammans 77 man. Guidekompaniet består blott af32 ryttare, under en premierlöjtnant, en underlöjtnant och ett proportionerligt antal underofficerare. Kavalleristens sold i tjensten utgör 80 rappen (ungefär 24 kreuzer) och stiger ända till kaptensgraden som har 6,55 francs (ungefär 3 gulden), jemte nödiga proviantoch furagerationer. Yin davrättalganr fråm Flamman