Aftonbladet – 8 oktober 1864, sida 3

—OA—— MANI MUN MAA dömde -också endast efter sin erfarenhet i klostret. På detta heliga ställe, der man endast lefver för Gud, är det måhända altdeles icke ovanligt att vara välsignad med en sådan röst som den ni eger; men ute i verlden är detta icke fallet. Ni vistas mu i denna verld, der ni måste döma efter hvad ni hör och ser derstädes, och ni torde dervid snart nog märka att många saker förhålla sig annorlunda än den ärevördiga fra abbedissan antog.? ?Nej, hon kan omöjligen ha misstagit sig, sade Leonora. Undersök blott sjelf om inte detta likväl är händelsen?, sade Leslie; ?om ni då måste medge att hon misstagit sig, är det temligen sannolikt att ni kommer att finna, aft många lefnadsreglor, som voro förträff liga i klostret, här inte äro på sin plats.t Leonora svarade icke något härpå. Det var första gången som ett dylikt tvifvelhade uppstått hos henne, och intryeket deraf var dubbelt plågsamt, emedan hennes ärliga hjerta sade henne att Leslie måhänds hade rätt. Efter några ögonblicks tystnad sade hon: ?Hvem kan jag väl då lita på?4j ?Jag känner den verld till bvilken ni nu blifvit förflyttad?, sade Leslie. Men jag känner inte e, sade Leonora: ?jag känner, öfver hufvud taget, ingen här. Jag vill söka göra mitt bästa, och vill tro att ni inte skall söka hindra mig deruti. Om ni verkligen tycker om min sång, gläder det mig; men ni förstår er kanske inte på musik, och i sådant fall kän ni ju inte döma derom.? Ni har. möjligen rätt derit; sade Leslie; men jag kan dock alltid uttala hvad jag uppriktigt känner. (Forts. följer.)