Aftonbladet – 8 oktober 1864, sida 3

enligt den vanliga seden i salongerna helsades hon efter slutadt spel med handklappningar, bland: hvilka äfven urskildes åtskilliga bravo I Hon såg. sig förvånad omkring, och om någon: hade önskat att. höra ännu en sång, skulle hon genast ha efterkommit denna önskan ; men miss Chausen gick fram till pianot just som den unga flickan reste sig upp, tackade henne helt kortför sången och förde henne bort med den anmärkning, att hennes röst tycktes vara litet öfveransträngd. Derefter ordnade Laura andrå nöjen, och dei. blef.icke vidare tal om musik denna afton. Leslie lagade så att han slapp taga nåzon verksam del i de arrangerade förströelserna och satte sig helt lugnt ned vid sidan af Leonora, i det han inledde ett samtal med följande-anmärkning: Den sång ni nyss sjöng skall js aldrig glömma. Jag hoppas att jag skåll få höra många andra sånger af er; men då man första gången hör något utmärkt, är intrycket deraf outplånligt. : Leonora skakade på hufvudet. Abedissan sade mig att ni skulle säga så. SAtt jag skulle säga så? Hur kunde den heliga damen veta någonting om mig? Det gjorde hon inte heller. Men hon kände männen-i allmänhet. Hon kunde endast säga, att vi alla måste märka att ni har en af de vackrasteröster man någonsin kan få höra.X cJa det sade hon också. Hon sade, att man skulla söka få mig att tro det.4 CJagsvillinte att någon skall antaga om mig, att jag vill söka få andra att tro något som Inte är sannt! Låt oss undersöka saken litet närmare, fortfor han, i det han lutade sig öfver henne och sökte få se