Aftonbladet – 8 oktober 1864, sida 3

göres till föremål för undervisning i folkskolan och om de mera försigkomna barnen, då de utgå från skolan, få till hemmet medföra ett eller annat träd att der vårda och skydda; och utskottet vågar således hemställa: att inspektörerna erhålla i uppdrag att fästa skolstyrelsernas uppmärksamhet på vigten och angelägenheten deraf, att någon undervisning i träds uppdragande och plantering lemnas i folkskolan och nödigt utrymme dertill beredes. Lika med motionären anser utskottet vidare af vigt att sockenbiblioteker, der de finnas, väl vårdas och användas och att, der sådana icke finnas folkets uppmärksamhet fästas på detta behof, som blir större i samma mån, som från folkskolorna utgår en befolkning, som är mera mottaglig för bokvett och nyttiga kunskapers inhemtande och då utskottet föreställt sig att inspektörerna, hvar och en inom sitt distrikt, skulle kunna verka och upplifva hågen för dylika bibliotekers inrättande i socknarne föreslår utskottet således: att inspektörerna jemväl erhålla i uppdrag att befrämja sockenbibliotekers inrättande och deras ändamålsenliga vård. Det återstår slutligen utskottet att sig yttra angående skarpskyttefrågan eller det frivilliga militärväsendet. Motionären har yttrat, att svenska folket eger en så utbildad frihet, att något annat land i den kända verlden ej åtnjuter en dylik förmån och det är med lika mycken stolthet som glädje vi alla känna sanningen af dessa ord, på samma gång vi icke utan en inre bäfvan finna, att onda makter arbeta omkring oss, att reaktionen i våra grannländer oblygt uppreser sitt hufvud, att staterna emellan väld går för rätt och att den svagare på ett i den nyare historien oerhördt sätt af den starkare trampas under fötterna. Ju större vår närvarande lycka således ir, ju dyrbarare och heligare den frihet är, vi nu åtnjuta, desto angelägnare bör det oss vara att bevara den; och som sednaste tiden jemväl medfört den lärdom, att den svagare icke har. att räkna på hjelp af de starkare och mäktigare staterna, måste vi här på vårt land tillämpa den sats, som gäller för den enskilde: Hjelp dig sjelf och Gud skall hjelpa dig. Man hör ofta yttras, att någon fara ej är för handen och att, om den nalkas, vi skola, såsom våra fäder, gå man ur huse för att afvärja den; men man besinnar icke den utveckling krigskonsten under sista seklet unlergålt och att oordnade massor, om än så modiga, blifva ett lätt offer för den öfvade krigaren. och nutidens mäktiga förstörelseverktyg, samt att till vårt försvar således jemte mod, äfven fordras öfning i det miitära yrket. Det är känslan häraf och kärleken till vår frihet och vårt fädernesland samt öfvertygelsen derom, att vi med vår numera, väl förträffliga, men fåtaliga inlelta arme icke kunna värja vårt land, som framkallat skarpskytteiden, hvilken, efter nvad vi med glädje erfarit, slagit djupa röter i vårt land och iramkallat, icke, såsom mången trodde, en snart öfvergående lust ör lek, utan en allvarlig och kraftig folkrörelse, som lofvar den vackraste framtid. Denna rörelse har emellertid hittills slagit ot hufvudsakligen endast i städerna och vissa lyckligt lottade landsorter, der någon verson. af lefvande nit för saken uppträdt ych organiserat rörelsen, deremot den å anIra orter icke vaknat till lif. Denna röelse bör alltså i utskottets tanka tagas om vand af folket sjelft, och som landstinget nu ir den institution, genom hvilken folket sig uttalar och verkar anser utskottet det tillröra landstinget att söka befordra denna rigtiga angelägenhet, och utskottet hemtäller alltså: att landstinget utalar den åsigt, att skarpskyttefrågan är landets. gemensamma angelägenhet, på hvars lyckliga lösning vår frihet och sjelfständighet icke ringa mån bero, och att den således bör af regering. och folk understödjas. Som emellertid denna saks framgång till tor del beror deraf, att män, lifvade för llmänt väl, taga frågan om hand och hvar nom sin ort söka bilda skarpskytteföreninar, får utskottet föreslå: att landstinget uppdrager aningen åt ofvan omnämde skolinspektörer eller ät andra fosterländskt sinnade män att hvar och en inom sin ort söka bereda framgång åt skarpskyttefrågan och bilda föreningar samt att tll nästa landsting afgifvaberättelse om skarpskytteväsendets tillstånd och utveckling inom orten. För utbildning från ungdomen afen miliärisk anda hos folket och för dess lättare nöfvande i vapnens bruk och krigareyrket, nser utskottet vidare af nöden, att militäiska lekar införas vid folkskolornH och att. ngdomen någon stund hvärje dag uti såana öfvas, derigenom ynglingens både själsch kroppskrafter stärkas och utbildas, och tskottet får således slutligen hemställa: att landstingets inspektörer få sig uppdraget att för miliäröfningars och krigiska lekars införande vid folkskolorna söka medverka. Wenersborg den 20 September 1864. På utskottets vägnar: Carl Hasselrot. — Till Redaktionen af Aftonbladet! j f j q i 1 Hr löjtnant Herrman Sandeberg har ned f nledning af den skriftvexling som uppstått r örande tillförlitligheten eller rätta förstån-å et af de nuppgift hr löjtn. i Aftonbladet för 1 :edagen den 30 September vojort om verk-y