Aftonbladet – 7 oktober 1864, sida 2

enom trolleri försvunna från Dannevirke. cke en bit bättre med afseende å ställningen hade det gått preussarne, som likaledes blifvit tillbakaslagne, och hvilka skrämda och förfrusna väntade på hvad natten skulle medföra. Den preussiska kår, som var sänd österut för alt gå öfver Slien, var förtviflad öfver detta uppdrag, väntande att isen, då de väl voro ute, skulle skjutas sönder under dem, och väl vetande att öfvergången skulle medtaga, tre dagar. Men der visade sig ingen dansk, och just då man nästan var ense om att uppgitva lanen att ga öfver med så ringa hjelpmedel, kom unerrättelsen om Dannevirkes utrymning af danskarne. Hur stor var väl den styrka, som denna dag ryckte fram mot Dannevirke? Det är en fråga som väl knappast på de första åren blir riktigt besvarad och som kommer att bero på tiden. Efter hvad jag kunnat erfara dels af österrikiska dels af preussiska officerare, var den österrikiska kåren 16—18,000 man och den preussiska 30—35,000 allrahögst, eller med andra ord, den allierade armen framför Dannevirke utgjorde under dessa dagar mellan 45 och 55,000 man. Denna uppgift har jag fått af de flesta officerare, och den tillökning hären erhållit, kom mycket sednare, dels under belägringen af Dyppel, dels etter ställningens fall. Det har blifvit sagdt, att de våra ledo förfärligt under vakttjensten vid Dannevirke, och det är ganska möjligt, men lidandena voro då blott några degar gamla, och om man tänker på, hvad som sednare visades vid Dyppel, voro de ju jemförelsevis obetydliga. Det är alldeles säkert, att både österrikare och preussare efter deras egna uppgifter skulle varit utomordentligt illa deran, om vi hållit Dannevirkeställningen, och de sålunda blifvit tvungna till förnyade stormningar, hvarje gång med mindre utsigt till eröfring och med beständigt tilltagande modlöshet. Frågan är derföre om vi kunde och borde hållit ställningen ännu några dagar, och båda delarne mäste efter mitt begrepp besvaras med ja. Hade vi denna natt gjort ett allmänt utfall, skulle vi vunnit stora resultater, ty hela den allierade armån var på förhand moraliskt slagen. 1 stället gjorde vi en vanvettigt skyndsam reträtt, som i detta ögonblick var så mycket mindre nödvändig, som räddhågan icke var på vår sida. De upplysningar och berättelser jag fått, gifva på det hela taget anledning till mångahanda tankar, och man måste sluta upp med att tänka, för att icke förgås af grämelse. Was hilfts die Ruinen Zu beschlauen !?