Aftonbladet – 4 oktober 1864, sida 2

Bref från Eöponhamn, (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 30 Sept. Hvad jag i mitt förra bref omtalade såsm ett litet rykte och förmodan, har nu blifvit en allmänt könd visshet: konunt Kristians näst äldsta dotter, prinsessan Dugmar, har blifvit förlofvad med ryska trouföljaren, och Englands och Rysslands konungaiamiljer bli säledes besvågrade. Under rältelsen har -här i Köpennamn blifvit mör tagen med den -fullkomligaste likgiltighet, likasom också storfursten Nikolai ankoms: icke heller väckt det ringaste intresse eller uppmärksamhet i vär hufvudstad. Huru vida folkets likgiltighet nirmast måste tillskrifvas ovilja mot Ryssland och, hvad derai följer, ringa lust att komma i något slag: närmare beröring med zarernas familj, eller om den bör tillskrifvas minnet af, hur: grymt de tlörhoppningar blifvit svikna, som å sin tid sattes till prinsessan Alexandragiftermål, till det intresse, detta väckte : ngland. och de vänskapsförklaringar, dei framkallade derstädes:— det skall jag låt vara osagdt, men det vågar jag påstå, och det skall visst ingen förneka, att man upp tagit underrättelsen så väl om storfursten: besök som om förlofningen såsom saker. hvilka icke i ringaste mån röra det dunsat folket. Ja, jag tror till och med, att de, som tänka djupare öfver säken, snararc hysa fruktan för de olyckliga följderna ai konungahusets förbindelser med östern, ä de på sin tid byste något slags förvänta på de gagneliga verkningarne af det engel ska giftermålet. För öfrigt har man inger underrättelse från värt hof, utom om de fe ster, som hållas utan alseende på de olyckor, a hvilka landet varit hemsökt, och man tala till och med om, att det skall vara fråg: om att äska ytterligare anslug af statskassan till civillistan för att betäcka utgifterna och att detta skali ha framkallat oenighe mellan hofvet och finansministern. Lizsaledes talar man om söndringar ivon sjeliva ministåren, men om orsaken dertil äro tankarne delade. Enligt en tolkninp har osämjan isynnerhet uppstått af meningsskiljaktighet rörande det inre förvaltnings systemet: några af ministrarne skola var: ör liberala, för konstitutionella i de andraögon, isynnerhet David, och vi lära derföre närma oss en ministere med öfverhofmarskalken Oxholm till hufvud och Nordjut lands tappra försvarare general Hegermanti till verkställande arm. Enligt en annan förklaring angär striden underhandlingarne med Tyskland. Flertalet af ministrarne an ser de tyska anspråken för odrägliga och föredraga en förlängning af Nordjutlands ockupation, ja, till och med fiendtligheter nas förnyande, hvaremot minoriteten (ryk tet uppgifver Bluhme och David) afvisa dylika tankar såsom vansinniga. För öfrigt r: der ännu den -fullkomligaste okunnighet om hvad underhandlingarne i Wien vända sig omkring, och man har blott att håll: sig till de mer eller mindre sannolika antydningarne i tyska tidningar. Våra egna blad ha redan meddelat er, hr redaktör, och edra läsare tillräckliga underrättelser om den pression, hr von Bismarck och hans hörsamme tjenare hr von Falckenstein börja genom att hindra beröringen mellan Nordjutland och öarne, förbjuda Köpenhamnstindningarnes införande i Jutlund, lägga en ofantlig inqvartering i Nordjutlands städer, krälva förökade ransoner och dylikt — allt rakt emot vapenstilleständsvilkoren. Man kan häraf hemta det säkraste bevis på, huru oförståndigt man bar sig åt, då man i Augusti månads början i-hast och fläng slöt vapenstillestånd, utan att ens skaffa sig den allra ringaste säkerhet för, att vilkoren blefve uppfyllda, ja, utan att en gång tå dessa så tydligt affattade, att man sedermera kunde upplyga