Aftonbladet – 3 oktober 1864, sida 3

icke underligt, att jernvägarne gjorde så goda affärer, tillade talaren ironiskt. Hr Hierta för. karade slutligen, att han ansåg det vara välbe tänkt af stadsfullmäktige att de för närvarande inskränkte sig till de aftrafikstyrelsen föreslagns tvenne alternativer, i fråga om hvilka han trodde att det första hade företrädet. Hr Wistrand hemställde, det stadsfullmäktige måtte uttrycka den önskan, att sådana arrange manger måtte vidtagas, att vägen mellan änd punkterna framdeles skulle kunna Hilryggaligga utan afbrott af nattqvarter och att, till dess detta resultat kunde vinnas, man borde hålla sig vid det första alternativet. Hr Schwan sade sig vara intresserad af alla de vackra sanningar, som föregående talare yttrat såsom att tid vore pengar m. m.; men af all om hittills blifvit anfördt, intresserade det honon; likväl mest att höra det de två stora männen, hr: Hierta och Ericson, hvilkas förut motsatta äsig ter kostat staten så mycket och föranledt så långa diskurser vid riksdagarne, nu ändtligen syntes komma öfverens, och uttalade han den önskan att denna öfverensstämmelse dem emellan mått: blifva varaktig, så att man vid nästa riksda sluppe förnimma vidare d issensus emellan di två stora män. Hvad nu sjelfva saken vidkom anförde talaren, att våra jernvägstrainer hade olika hastighet, efter de olika terrängernas be skaffenhet, så att de på åtskilliga sträckor gingo med 6 mils hastighet i timman, men att försigtigheten å andra deremot endast medgat en ha stighet af 4 mil, med hvilken medelhastighet han ansåg att man för närvarande borde nöja sig Framdeles kunde hastigheten ökas, men för närvarande förmådde icke jernvägen bära de bety dande kostnader, som skulle föranledas af et: med den större hastigheten ökadt slitage och er alldeles ny personal. Samma servis, som tjenstgjorde vid dagtågen. kunde icke användas vid natt-tågen, utan högst hvar tredje natt. De natihga tågen voro hufvudsakligen till fördel för 1:sta klassens passagerare, men vid en procentberäkning öfver nuvarande trafik visade det sig, att de trafikerande på jernvägen hufvudsakligen tillhörde tredje klassen, hvarför de ökade kostnaderna för de nattliga snälltågen skulle återfalla på landet och tillskynda detsamma nya stora utgifter. Härtill komme att sakkunnige personer försäkrat talaren om, att ångfartygsbefälhafvarne icke kunde eller ville utgå från Malmö i mörkret. På alla dessa skäl, hemstillde talaren, att man tillsvidare borde åtnöja sig med hvad som af trafikstyrelsen blifvit föreslaget. Det första alternativet ansåg hr Schwan ega företräde. Hr Hazelivs instämde i hr Hiertas anförande samt upplyste, att jernvägstrainernas hastighet allmänneligen på kontinenten vore beräknad till A mil i timman Afv.enså ansåg tal., lika med hr Hierta, att man icke borde kasta sig in på ett önskningarnes område, som synbarligen vore omöjligt att vinna. Det var sant, att våra jernigar voro byggda för en hastighet af fem mil, men detta vore det maximum, till hvilket man kunde komma, och det vore här ett lika förhällande som med en häst, hvars kraft är större än han vanligen behöfver anlita. Anstränges han deremot till det yttersta, så stupar både menniska och häst. Yrafikstyrelsen, som vore intresserad afbåde att det skulle gå fort och inkomster vinnas, hade föreslagit två alternativer. och då Stockholms affärsmän förenat sig om det första af dessa, så vore hi Hazelius öfvertygad om att fullmäktige gjorde klokast i att ätnöja sig med det föreslagna. Hr Linderoth instämde deri att trafiken borde ordnas så, att man komme fort, men att man ej borde uttala en önskan, som visade sig overkställbar. Hr Weser önskade opponera sig mot den af några uttalade axiomatiska satsen, att hufvudsaken vore att komma så fort som möjligt. Detta vore endast till en viss del riktigt. Så vill en rson, som kan tillryggalägga en vägsträcka på timmar, icke gerna derpå uppehålla sig i D: nen detta hade en viss gräns, och han tviflade vå, att flertalet skulle vilja liksom kappsäckar ortskaffas eller stodo ut med att resa en suite 20 timmar. Så hade sig hr Weser bekant, att le flesta, som från Hamburg reste på jernvägen ifver Harburg och Cöln, stadnade i Hannover sfver natten. Hr Weser instämde för öfrigt i werrar Hiertas, Schartaus och Schwans åsigter. Hr Bergrtröm förordade jernvägstågens oafrutna gång mellan ändpunkterna, och, derest rattlogis måste tagas, att detta måtte ske hellre å nära ändpunkterna som möjligt, än på midten, amt ansåg lämpligt att, då så motsatta meninsar yppat sig, öfverlemna frågans utredande åt ågra verkligt sakkunnige män. Hr Grafström replikerade hr Weser, uppgifrande att missnöjet vore europeiskt öfver upehåilet i Hannover, hvilket egde rum icke med fseende på de resandes fördel, utan för att beeda staden en inkomst. Hr Grafström hade unler 16 år hvarje sommar rest den vägen och rodde sig känna förhållandet. Hvad anginge len liknelse hr Hazelius anfört om hästar, så ore den mindre lämplig: hästar kunna bli rötta ; men genom jernvägarne hade man komnit ifrån denna trötthetsklagan, och hvar och n, som satte värde på sin tid. önskade komma ram till sin destinationsort så fort som möjligt. ju större hastigheten blefve, desto flera skulle egagna sig af Jernvägarne. Genom resans förIröjande skulle, såsom hr Grafström förmenade. tt stort antal turister. hvilka eljest komme att jesöka vårt sköna land, derifrån afhållas. Justitierådet Berg förklarade sig hysa en motatt åsigt. och trodde att det alldeles icke kunde ccommodera turisterna att resa om nätterna, för utt sofva om dagarne. Turisterna ville naturigtvis gerna se de trakter. hvarigenom de paserade. För öfrigt skulle natt-tågen medföra tora olägenheter för dem, som icke medföljde ill ändpunkterna, utan stego af på mellantationerna. Klockan 1, 2 och 3 på nätterna och fullt mörker skull de nödgas att vid statiorna skaffa sig hästar, för att fortsätta resan, ler ock vänta till dess det blef dager. Hr Grafström genmälde på den första annärkningen, att nätten under den tid turisterna ramligen besöka vårt land, är helt kort, tillännagifvande för öfrigt, att han ingalunda önkade att tågen endast skulle gå om nätterna, Jan ville endast förfäkta den åsigt, att tåget, det en gång afgått. utan afbrott skulle fortätta resan från Stockholm till Malmö. Härefter förekom frågan om tidberäkningen. 3eredningsutskottet har förordat, att bantågens ufgång från och ankomst till de särskilda statiorerna å statens jernvägar måtte i tidtabellen ipptagas efter de resp. stationernas lokaltid eler, om hinder derför skulle möta, att jernvägseftersaten, skall man genast finna, att det är fråga, icke om kostnaden per mil för hela vag: nen, utan om kostnaden för hvarje passage rare som den rymmer; ty insändaren säger, att kostnaden är mindre än en femtedel af nuvarande priset för en 2:dra klass snällrågsbiljett. Denna kostnad har ännu icke, så vidt vi veta, blifvit nedsatt till.1 rdr för hela resan från Stockholm till Göteborg, hvilket måste ha skett om den ärade talarens anmärkning skulle vara riktig. Det synes oss alltså som om vår inrändares unneift för hvilken vi för öfrigt icke