Aftonbladet – 1 oktober 1864, sida 3

har låtit mig veta, att han fått ondt; halsen och derför icke kan predika i dag. Det gör mig mycket ondt. ty åtskilhga ha sannolikt kommit hit för att höra honom. Innan jag tförliden söndag underrättade eder att han skulle predika här i dag, hade jag mottagit ett bestämuat löfte af honom, att ingenting skulle afhålla honom från att komma lut. Måhända menar broder Ignatius, att ett lötte icke har något att betyda. oc! detta är nu min mening om hans halssjukdom Då jag bad honom att predika här i fjol som mar och törband mig att gilva honom hvad son mlades i kollekten till hans mission. och vin vilket tillfälle mer än 130 pund sterling in flöto, då hade han icke ondt i halsen; men i dat då kollekten tillfaller Maria Magdalena-kyrkan så har broder Ignatius fått onit i halsen. D nu, som sagdt, årskilliga trobgen kommit hit för att höra broder Ignatius, vill jag dröja ett pw minuter innan jag börjar min predikan, och de om ha lust att lemna kyrkan. kunna då gå sin väg. Det skall naturligtvis vara mig härt att s en hvar som qvarstannar för att med andak: lyssna till en predikan af vanligt slag. — St dan tre, fyra minuter förflutit, utan att en enda gjort min af att resa sig. började mr Stuart sin egentliga predikan och valde till text första kapitlet af Pauli epistel till Epheserna, 22 och 25 verserna. Det finns? — borjade han — sake: här i verlden, hvilka äro lika vigtiga som broder Ignatius. som tunnos till före broder Igna tius och som skola bestå då hans ben längesedan äro förmultnade, antingen han för ögonblicket har ondt i halsen eller icke. Han — mr Stuart — ville nu tala till sina andäktiga åhörare om ett af dessa ting, nemligen Kristi kyrka. — Efter att ha slutat sin predikan ötver dett: Emne, ster mr Stuart ned från predikstolen, och gudstjensten slutade på vanligt sätt. — Eu hönsgård vid Paris. Redan för åtskilliga år sedan blef en mr Sora egare till en emligen mager landtgård i närheten af Paris. För att förskafla sig skälig vinst deraf, beslöt han att förvandla hela egendomen till en enda ofantlig hönsgärd. hvars invånare, såsom på flera ka etablissementer kring Paris, skulle hutligen födas med hästkött, ehuru med vederbörlig försigtighet. Företaget lycka och egendomen är nu en bland de mest vinstgilvand: i denna nejd. En kort beskrifning ötver denna industri torde, med afseende på de resultater mr Sora bunnit till, icke sakna intresse. Etablissementet upptager en yta af 15 tunnland Omkretseh innehåller erforderliga byggnäder. såsom magasiner och ofantliga, väl ventilerade och ytterst renliga hönshus. Gården är medelst faller indelad i en mängd afdelningar, af hvilka iwvar och en inrymmer ett visst antäl höns. de lade efter ålder. Man räknar här öfver 100.000 hönor och dessutom ett vederbörligt antal tupvar. som ständigt lefva i deras sällskap. Födan estår till större delen, om också icke uteslutande, af kött. Detta költ får man af gamla och uttjenta hästar som skola slagtas. Mån köver dem lefvande och de föras derefter till etablissementets eget slagtarhus, der de metodisk: slagtas och flås. Det med omsorg samlade blo det använ i fabriker och säljes temligen dyrt Hudarne säljas till ganfvarne. Hufvudet, hof varne och de stora benen försäljas äfven til olika fabriker; af det öfriga skelettet göres ben mjöl. Ätven mergen är ettersökt och säljes til! pomadfabrikanter. Ineltvorna användas ttven, så att med ett ord ingenting går förloradt. Man slagtar i medeltal 22 hästar om dagen, och den ordning, som herrskar vid alla dessa operatio ner. är så fullkomlig, att priset på ofvannämnde artiklar betäcker inköpssummorna för hästarne, så att man eger köttet för intet. Detta benfria kött, kokadt 1 ofantliga pannor och hackadt med tillhjelp af maskin, föres på en liten jernväg tll utdelningsstället. efter att på förhand ha blifvit kryddadt med litet salt, hvilket hindrar föriuttnelse och bidrager till hönsens helsa. Eriarenheten har visat. att för höns liksom för de flesta foglar vegetabilisk föda är otillräcklig. Det af denna orsak, som hönorna upphöra att värpa om vintern. då de ej kunna förskaffa sig le maskar och andra insekter. som äro nödvän liga för deras krafter. Gifver man dem deremot kött. kan man förmå dem att värpa hvarenda dag. hvilken årstid som helst. Under fördne vinter har från mr Soras etablissement i Paris försålts 40.000 dussin ägg efter 48 öre dus sinet. Man kan lätt häraf finna hvilken ofantig vinst denna industri således medför, men nan inser det ännu tydligare, då man hör att var och en af de 100:000 hönsen i hönsgården rper för i medeltal 16 francs12 rdr om året. Att uppföda kycklingar skulle vara mindre för: lelaktigt. Hönorna bibehålla sin fruktsamhet i år. Vid denna ålder göder man dem med njöl och klister, och trenne veckor äro tillräckiga för gödningen, hvarefter de föras till torret. Ett eget faktum är, att hönor, som utan ippehåll värpa, ej synas ha behof af att ligga it sina ägg. Mr Sora har derföre uppfunnit en ggkläcknimgsmaskin, hvilken åt hönorna utför letta moderliga arbete och hvarigenom 50.000 ycklingar om året utkläckas. Eudast inländka höns begagnas i etablissementet, såsom på a gång mest välsmakande och lättast att upp: öda. — En hund på scenen. Alexander Dumas ednaste dramatiska arbete: Paris mohikaner ar nyligen blifvit uppfördt i Paris och gjort tormande lycka. Stycket skall vara en teaterpjes af första klass, och om det qvantum späning. som der konsumeras, kan man göra sig n föreställning, då man hör att i förspelet enlast 4 af de fem uppträdande personerna dö en åldsam död. Den femte öfverlefvande tär en mg flicka, styckets hjeltinna. Utom denna unga licka, är en af hufvodrollerna anförtrodd åt en vund, en utmärkt vacker Newfoundländare, som : lera fånger begagnats att frälsa menniskor och sa de mest invecklade dramatiska knutar. Newoundlandshunden är som bekant e.t läraktigt jur, och efter en mängd prof. då allt gick bra, I viflade ingen att hunden skulle bli en förträff! ig skådespelare. Denna förmodan visade sig ckså riktig så till vida, att hunden, då han p jelfva representationsattonen kom ned framför . amporna och såg den tätpackade salon. en, fick tt anfall af den lampfeber, hvilken ej ens de alangfullaste skådespelare lära kunna undanaga sig. Han glömde sin roll, såg ett ögonick på publiken, stack svansen mellan. benen ch försvann. Förgäfves ropade en stämma i jen mest smekande ton: Fido, Fido, kom hit! ido kom icke. Ja. fastän hela publiken under tormande jubel instämde i samma rop, var Fido lock icke i stånd att hemta sig så mycket, att an vågade ånyo presentera sig för äskådarne. Jessa hade emellertid kommit i godt humör. ch följde stycket med lifligaste intresse ända ill slut, hvilket är så mycket mera att rekommenderande för detta, som det varade från kl. till? på natten, — Allvar I leken. Vid de preussiska trupernas manövrer vid Rhen i grannskapet af Pleienhausen blefvo tre af åskådarne sårade atl: karpa skoft. En prest fick en gevärskula i låret, n gosse träffades i bröstet och en annan fick en ontusion i handen.