Aftonbladet – 30 september 1864, sida 2

— Om den i förgår gifna festen på Drottningholm innehåller Posttidningen en utförlig beskrifning, utförd med en så saftig kolorit och till den grad con amore samt med okonstladt fashionabel hänryckning, att den påminner om en längesedan förgången tid och att någonting i ringaste mån motsvarande icke sett dagen, åtminstone sedan kammarjunkaren Pontin lemnade det jordiska. Beskrifningen lyder sålunda: Den fest, som H. M. enkedrottningen gafi förgår å Drottningholm för D. K. H. prinsen och primsessan af Wales, var en af de vackraste och bäst lyckade man nyligen sett, och Drottningholm har sannolikt icke sedan Gustaf II:s tider upplefvat en sålan. Middagen, hvilken bivistades af D. M. konungen och drottningen, D. K. H. prinsen och prinsessan af Wales, hertigen af Holstein-Glicksburg samt hertigen af Östergötland och hertigen och hertiginnan af Dalarne och hvartill dessutom voro inbjudna d. exc. statsministrarne, engelska och danska sändebuden samt de kungliga och furstliga personernas uppvaktning, till ett antal af 60 personer, serverades i den vanliga matsalen, nedra galleriet. er måltidens slut gingo de höga gästerna i särskilda för dem beredda toilettrum, att der fullborda klädseln till balen. Emellertid prydde sig det gamla slottet med en drägt af ljus, som det visserligen aldrig burit. GustafIII:s tidehvarf med dess mångbesjungna fester kan åtminstone i ett afseende, den materiella upplysningen, icke mäta sig med våra. Då an tio å sextio ljuslågor fullkomligen tillfredsställa behofvet i en äfven stor danssal. Nu är knappt det tiodubbla antalet motsvarande våra dagars fordringar. Slottsterrassen åt sjön och stora trappan åt trädgården aftecknade sig med lamprader å balustraden. Förstugorna och den stora inre trappan, en verklig escalier dhonneur, betäckta med mattor, prydda med all den ymnighet af blommor och grönskande växter som årstiden gilver, voro rikt upplysta af lampor i de former som arkitekturen angaf, så att Apollo med sina sånggu innor stodo öfvergjutna af ljus, som gaf varma färger åt deras dagpartier, och väggmålningarnes nyfikna bilder, som så länge tittat ned förgäfves, fingo någonting att se på. Den öfra våningen var utsedd till sjelfva festen och danssalen, den ståtliga f. d. rikssalen med konung Oscar I:s samtida krönta hufvuden, hvilka till en stor del redan gått bort från de lefvandes antal, fann sig för första gången fylld af en så talrik och lysande samling af lefvande. Emellertid hade liksom en jättehand med en ofantlig penna af eld tecknat storartade linier omkring det. lysan slottet och dess närmaste omgifning. Anda i Nockebybro följde dubbla rader af mareschaller de ankommande gästerna; linien till höger stannade vid öfra borggården emeilan dess fyra paviljonger, och den till venster fortsatte sin utstakning hela kajen förbi slottet till ekonomiflygeln åt badhuset. En dylik linie aftecknade den motsvarande stranden, så att hela viken speglade sina lysande gränslinier i det lugna och mörka vattnet. Den franska trädgården midt emot s:ottet å andra sidan aftecknade på samma sätt de stora alleerna, gräsplanerna och blomsterrabatterna deremellan i reguliera linier, så att hela planritningen af denna anläggning med sina raka linier och räta vinklar lyste at lågorna. Perspektivet slutade i horisonten vid Castors och Pollux kulle. Straxt efter kl. 8 inträdde de kungliga och furstliga personerna, med de samlade gästerna i danssalen. Prinsen al Wales förde H. M. enkedrottsom bar en mörk grisdelin moireedrägt ningen.