Aftonbladet – 30 september 1864, sida 2

England, åtföljd af några ordensbröder, emedan han tror, att allmänheten att börja med bör vänja sig vid drägterna. En utländsk tidning skritver om dem: ?Munkarna med sina kåpor och sandaler väcka öfverallt uppseende. Emellanåt kastas det smuts och ruttna ägg på dem; men denna skymf lägger blott martyrglorian till den gammaldags vördiga kristligheteas öfriga emblemer. Det skadar ej; mobben, som i dag med hånskratt löper efter munkgten, skall i morgon andäktig korsa sig för samma kostym, om broder Ignatius blott har energi nog att ej i förtid tröttna på martyrskapet. Denna energi tyckes verkligen icke heller fattas honom; det lugn, han bibehåller midt ibland de af honom förorsakade stormarne, och den seghet, hvarmed han alltid återkommer till sin agitations medelpunkt, äro verkligen beundransvärda. I måndags var han i Newcastle för att i Lecture-Hall hålla en föreläsning ?om klostrens återupprättande i Englands kyrka.? Presterskapet håde vägrat honom tillåtelse att predika i en kyrka derstädes. ?LectureHall — heter det i ifrågavarande berättelse — var fylld af en respektabel åhöraresamling, bland andra flera prester.? Hvad de närvarandes respektabilitet beträffar, så låter den neppeligen förena sig med deras uppförande. Ganska stormiga uppträden föreföllo, och presterna tyckas ha spelat hufvudrollen härvid. Några Preverends? buro sig så pöbelaktigt åt, all de närvarande lekmännen funno det anstötligt och att det allmänt ropades: kasta ut presten Thomson! En annan prest riktade sina larmande inkast mot det klosterliga celibatet och ropade: Hvartill skola qvinnorna vara, om ej till att bli gifta?? samt gick så långt i uppenbart oanständigt tal, att en simpel fiskköpare uppträdde och under allmänt bifall förklarade, att han blygdes ända in i sin själ öfver att höra så smutsiga uttryck af en evangelii förkunnare. Broder Ignatius ensam förblef lugn och bibehöll sin fattning... Hans motståndares uppförande hade vunnit hela församlingen för honom, och under uppmuntrande bifallsrop bevisade han, att den evangeliska kyrkan aldrig har upphäft klostren samt att klosterlifvet mycket väl låter förena sig med dogmerna och denna kyrkas form. Detta är ganska riktigt. Den engelska kyrkans innehåll är ända igenom katolskt och till och med dess form har blott föga af protestantismen. Deraf förklaras den hätska förföljelse, som broder Ignatins har att utstå af sina andliga embetsbröder. Menniskan hatar ingenting så mycket som sin motbild, sin gengångare. — AA