Aftonbladet – 28 september 1864, sida 2

iga Europa och följaktligen äfven i Frankrike tillvägabringa en omstörtning, som kunrat blifva värre än den som egde rum 1793. sourgeoisiens intresse var attlugna, icke att stimulera med Europas exempel de franska wbetarnes billiga, ädla, men vådliga lideler. Hon kände dem ganska väl, emedan ifven hon hade i deras sällskap konspireat emot Bourbonerna, emot adeln och emot resterna under mer än tio års tid. Hon visste att franska arbetarne hade förblifvit 1791 års fana trogna, samt att för dem orlen frihet? och jemlikhet hade en vida ney omfattande och allvarsammare betydelse in för henne sjelf. Jemlikhet, sådan den uppfattas af boureoisien, består under den nu alltjemnt fortarande olikheten af samhällsställningar uti den alltid fiktiva jemlikheten emellan alla nför lagen, och uti friheten att njuta för lem som ega, att arbeta, ifall arbete är för hand, och i annat fall att dö af hunger för dem som ingenting ega. Den bestod i Frankrike för det jemförelsevis ringa antalet af lem som betalade 300 francs och derutöfver i direkta skatter (med en befolkning af 30 millioner uppgick aldrig under Ludvig Filip elektorernas antal till 300,000) sålunda uti rättigheten för knappt en ibland 30 franska män att utse lagstittare, och för det ännu vida ringare antalet af dem som betalade 1000 francs i samma slags skatt uti rättigheten att stifta lagar för hela landet. Den bestod uti rättigheten för de rika att utpanta och för de fattiga att utpantas efter ehag — ett omätligt privilegium, en omätig orättvisa, och som på mindre än 20 år nom Frankrike gjorde en ända på såväl orJeanarnes dynasti och, bourgeoisiens makt. Man finner häraf, huru i det yttre likasom i det inre, i frågor om krig och fred, likasom i dem, som röra den politiska och sociala organisationen, den kloka och tredliga bourgeoisien kan understundom gå unler, just till följd af alltförmycken försiglighet.