Aftonbladet – 28 september 1864, sida 2

hennes dotter blef vidare med hvarje ögon blick. Hvilken skilnad mellan detta bröl lop och hennes eget i Towern! Men had hon kunnat hoppas atti dotterns hjerta rörd sig samma känslor som då i hennes eget skulle hon dock känt sig någorlunda till fredsställd. MenX, tänkte hon, jag var alltid barns lig och enfaldig. Jag tänkte ju aldrig p något annat än kärlek. Det torde vara olik med dem som blifva uppfostrade vid hof vet. Hon dröjde ännu en stund, så att Mari till sluts blef orolig. Då omfamnade ho henne med många tårar och gaf henne si välsignelse. Din far sänder dig också sina hjertlig: helsningar, mitt barn?, tillade hon. Kan ske skulle han varit mindre bedröfvad en han, som andra, kunnat komma till sin dot ters bröllop. Men hennes majestäts önsk ningar böra alltid vara lag för oss, och di drottniogen ej vill det. ..? Men drottningen vil dett, sade en rös bakom dem. Ett fruntimmer af ståtligt utseende men. hvars drag ordet qvinna dock öfverallt stoc skrifvet, hade obemärkt inträdt. Det va Henrietta Maria. Marie Ruthven?, sade hon mildt förebrående, ?jag ämnade ej lyssna till ert samtal, men jag är glad att slumpen förde mig hit. Ni borde hafva sagt mig detta. Min fru?, tillade hon, jag trodde att ni och er make af egen fri vilja afhöllo er från att besöka hofvet. Tillåt mig au säga er, utt jag, sjelf maka och moder, jag skulle ;j vilja förhindra föräldrar att bivista sin lotters bröllop. I konungens, så väl som nitt eget nam, befaller jag er båda att vara lärvarande vid denna högtidlighet. Många år sednare, då denna ädla drotting hemsöktes af olyckan, hågkom Letice de ord hon nu på sin lyckas höjd, så ugat uttalade — jag. sjelf maka och mofer.s — Ofyckliga maka! Arma möder!