Aftonbladet – 27 september 1864, sida 2

tycktes hon gerna vilja tala om något an nat än de tillägg han gjort till ?Middlesex Floran?, eller de underbara läkemedel har beredt af hittills okända örter, eller (hvil ket han endast och allenast meddelade sir hustru) de upptäckter han gjort inom desse dolda och hemlighetsfulla vetenskaper, som hvarje Ruthven med sådan förkärlek omfattade. Nu har jag funnit det?, sade han; Phän är den pervamentsamulett min broder Johan brukade bära. Jag har gömt den under alla dessa långa är och ej förr än nu kunnat tyda skriften derpå. Den skal medföra lycka åt oss och åt alla vår barn.? Alla våra barn?, upprepade Lettice sorgset och såg bort till det hörn af rummet, der en liten befjädrad hatt alltid hängde öfver några mycket begagnade barnböcker, allt minnen af tvenne små söner, som kommit och gått bort, lemnande föräldrahemmet öde. Ah! Jag clömde det!? sade mannen med en lätt suck. ?Aleck läste så snä!lt sin grekiska och stackars lilla Willie, kände hvarje planta och ört i Battersea-field. Väl må man säga till mig: läkare, läk dig ejelfvan ! eller rättare, ditt bättre jag. Men jag kunde det icke. Jag är tyvärr numera lott en onyttig varelse.? Nej, sade hans hustru och fattade hans hand, småleende genom tårar, ?nej mången häromkring lyfter vördnadsfullt på hatten, då doktor Ruthven går förbi. Om de okunniga håna dig, min ädla make, så vördas du i stället af de lärde. Men Pa rick?, viskade hon med sin milda, ljufva stämma, som jagade allsorg från hanshjerta, ?ehuru sud tagit bort våra små söner, har Han lock lemnat oss vår Merie! Jag har sett renne i deg.