Aftonbladet – 26 september 1864, sida 2

ljus af den tidigt förlorade första och endå kärleken — hon hörde detta ord och hennes hjerta slog af fröjd och hon grät ljufva tårar, liksom en ung och lycklig brud. aBlir hans majestät synlig i dag, mylord af Buckingham? sade en af de vid hofvet anställda skottarne, då han en dag mötte tvillingstjernorna Steeniet och gossen Charles. Huruså, min gode Ferguson?4 Derföre att här är en qvinna som begär audiens, mylord, och som en af mina egna landsmaninnor rekommenderat hos mig. SEn qvinpa? Min prins, låt oss se på henne. Qvinnan reste sig och bugade sig djupt för fursten och adelsmannen; men hon var ej tillräckligt ung och vacker för att tilldraga sig någonderas blickar. Hon var liten till växten och blek. Steenies bugade sig gäckande; prins Charles, alltid artig mot fruntimmer, besvarade hennes djupa bugning med sitt stolta, melankoliska stuartska småleende, och båda gingo förbi. cKungen kommer, mistress Ruthven: passa nu pål!4 hviskade unga Ollan Fer. guson en stund derefter. Han inträdde nu, den stackars svage pedanten, i hvilken den stolta skottska konunga. ätten nu krympt tillsammans. Omkring ho. nom syntes de största och ädlaste män aj dem som blifvit qvarlemnade efter Marys och Elizabeths blodiga reger ngar, och ai dem som kung Jakob från sitt eget lanc kallat till engelska hofvet för att förens sig omkring den enda återstående grenen ai stuartska familjen. Heeh, sirs, hvad hafva vi här?4 utropade kungen med sin skarpa, sträfva stämma och skottska brytning. Någon supplik, min he dersgumma, hvad? Jaså, säg då hvad n önskar säga. Lettice berättade nu sina ödeniså brutng ord att hon knappt skulle blifvit förstådd utan sina talande blickar. Hennes berät telse väckte deltagande till och med vic