Aftonbladet – 26 september 1864, sida 2

knäböjt för kung Jakob der knäböjde hon ånyo för konungarnes konung och bad innerligt och andaktsfullt. Då inträdde en af de ädlingar, som nyss åtföljt kungen. Det var en gammal man, högväxt och blek. Hans hållning egde mer af det höfviska behag som utmärkte Elizabeths regering än af kung Jakobs narraktiga artighet. Han sade genast sitt namn. ?Mistress Ruthven, jr g är grefven af Hertford.? Hon hade hört detta namn i Towern. Det var der förknippudt med den sorgliga berättelsen om lady Catharine Gray, syster till drottning Johanna, som då hon utan Elizabeths tillåtelse gifte sig med Hertford, sattes i fängelse och slutade sitt unga lif i Towern. Han var nu en gammal man, denne Hertford, men något af Lettices berättelse hade åmint honom om hans ungdoms dagar. Jan kom nu för att säga att han ville tala för henne hos konungen och att han trodde henne med skäl kunna hoppas på en lycklig utgång. Och ni hafva således varit skilda åt i sjutton år — ellt sedan ert giftermål? Vi äro helt nyss gifta, mylord; vårt bröllop stod i Towern, sade Lettice, som aldrig sade annat än sanning. cAh! Det behöfver ni ej säga kungen; det gör dock den sorgliga historien ånnu sorgligare. Hvar hålles er make fängslad i Towern ?? I Klocktornet — ett dystert, trångt torn.? Jag vet — jag vet! Grelven af Hertford vände henne hastigt ryggen. Kanske kom han ihåg den arma unga modren, som der i detta samma Klocktornet gifvit lifvet åt hans båda raska söner. Han hade också känt fångenskapens bitterhet, och då han lemnade Lettice efter att hafva gifvit henne både goda råd och uppmuntran, hörde hon honom säga för sig sjelf: Iysjutton år! Sjutton år!?