Aftonbladet – 24 september 1864, sida 2

ket i sin helhet och ur detsamma anföra ett och annat af ett allmännare intresse. Det andra häftet fortsätter och afslutar framställningen af de lemningar af hednatro, som intill sednaste tiden bibehållit sig uti folktraditionen. Såvidt vi kunna finna, är den samling af detta slag, som vi här möta, den rikhaltigaste, med hvilken vår kulturhistoria hittills blifvit riktad, och ehuru författaren uteslutande håller sig till och hemtat materialierna från en enda bygd i vårt land, sprider samlingen dock i många fall ett högst väsentligt ljus på detta område för hela vårt land, ja äfven för de andra skandinaviska länderna. För mången ytlig betraktare skall den härpå nedlagda mödan kanske synas förspilld, i det han icke fattar, huru iakttagelserna härutinnan kunna vara till något gagn eller al någotinire Men ingen som har något sinus fö verkligt begrepp om kulturhi ning, förbiser hvilket vigt vetenskapen som ligger ut så flyktiga och obetydliga tr: till en del underliga, liga betraktelsen end: bruk, dessa enkla qvä historier och ammsagor, t uppenbarelser ur folklitvet, hv flyta så på ytan, i sjelfva verket sina rötter in i sjelfva hjertat af vär nationalitet, liksom äfven ofta ned uti de djupaste schakterna af vår forntid. Emellertid är det klart, att icke allt som på detta område förekommer, är al lika vigt; mycket af det, som vanligen i detta fall samlas och antecknas, innehåller upprepanden af allbekanta saker, mycket är också af tvetydigt ursprung, och det tillhör kritiken, utan hvilken ingen vetenskap finnes, att på mångfaldigt sätt kasta sitt ljus in uti dessa regioner. Dilettantismen måste tagas i anspråk såsom medarbetare, om ett tillräckligt stoff skall kunna insamlas för den kulturhistoriska bearbetningen, och den är på detta område särdeles användbar, ehuru den visserligen äfven här medför sina vådor i missförstånd och djerfva älsklingshypoteser, till tjensttför hvilka det faktiska understundom får ordna och gestalta sig på ett missledande sätt. Redan sjelfva siktandet af det erhållna stoffet erfordrar under sådana omständigheter ganska mycken möda. Så mycket hugneligare är det när, såsom uti här föreliggande arbete, samlaren visar sig vara en man, som vetenskapligt fattar och bedömer sitt ämne och sjelf kan företaga siktningen och ordnandet. Med stor skicklighet har författaren sammanställt sina rikhaltiga samlingar till en hel sammanhängande folkmytologi. Framställningen är enkel, utan kuriösa förslagsmeningar och utan co den tyngd af en skenbart lärs apparat, som ofta får skyla och ersätta den verkliga sakkunskapen, hvilken på alla vetandets områden har privilegium på att kunna lemna det klara, enkla och lättfattliga. Förf. har visserligen rådfrågat och begagnat de äldre handskrifter, som beröra hithörande ämnen, men man märker mycket lätt att det hultvudsakliga af heia hans framställning är ett resultat af eget omedelbart studium, egnadt åt folklifvet. gör också en frukt al studier, icke ensamt Hela detta arbete utmångåriga ungdomspå studerkammaren, , i hvars tankegång sig in och hvars dunkla it framlocka och följa på spåren med en konst, som endast är den gifven, hvilken med hela sitt hjerta egnar sig åt en dylik forskning och är i besittning af de flera egenskaper, som äro dertill erforderliga. . Vi hafva iogenstädes funnit förf. visa böjelse att på detta fält, det folkm:tologiska, vädra ett djupsinnigt sammanhang, der ett sådant icke tinnes. Hans framställning afbrytes icke af lärda digressioner celler vidlyftiga betraktelser, utan har han nöjt sig med nägra enkla slutbetraktelser, hvilkas riktighet genom sjelfva den faktiska framställningen ligger i öppen dag. På ett mästerligt sätt har han förstått att begagna tonen och äfven betecknande ord ur folkspråket, men utan pedanteri eller koketteri, och endast i den mån det tjenat till att sanunt äåtergifva det karakteristiska. Af särdeles intresse äro de s. k. tydor? författaren anför, d. v. s. den betydelse vissa naturväsen ega, eller den hemlighetsfulla kraft, hvarmed de — enligt folktron — inverka på andra väsen. Så anföras solens tydor? (föreställningar om ?rättsyls?, ansyls? 0. s. v.), veckodagarnes, trädens, djurens och menniskans tydor? i stor mångfaldighet. här den forskning författaren gjort uti gamla domböcker i orten, ehuru den utan tvifvel skall lemna sin rikligaste skörd vid behandlingen af en sednare tids kulturhistoriska företeelser. Så finner man t. ex. uti ett Albo häradsrätts protokoll från 1623, att man på den tiden ännu allmänt trott å vattenalfer och att dessa kunde komma utan ute bland folke förf. fullständigt satt traditioner han förstå i så intimt umgänge med menniskor, att? hafvandeskap deraf uppkom. Särdeles kuriöst är att iakttaga den egendomliga blandning af vissa hedniska och gammalkatolska föreställningar, som uppstått och bevarat sig hos folket. Såsom en liten egenhet omnämna vi, att barns eller drucket folks joller i Wärendsmålet betecknas med karpa Pater noska? eller ?prata Patri noska?, en förvridning af munkarnes pater noster. När någon tanklöst upprepar en inlärd lexa, säger man der, såsom flerstädes, att han Prabblar, men man har också ett annat uttryck, som visar hvaraf nämnde ord härleder sig: han läser som det vore på radhand (uttalas: rabånn). Med lifligt intresse motser hvarje vän af Jen kulturhistoriska forskningen fortsättninen af detta vigtiga bidrag till kännedomen om vår nationalitet. Ilustreradt Månadsbibliotek. 1 häftet. Hellas, af W. Wägner. Med 160 fina illustrationer och 10 plancher i tontryck. (Stockholm, F. Svanström, 1 rdr.) Det nya populära bibliotek, som hr Svanström börjat under ofvanstäende titel utsifva, presenterar sig ganska mycket till sin fördel. Det utkomna första häftet, som Af stort intresse visar sig äfven : nnehåller bör, till en beskrifning öfver a 3 er da PN no AM ee