Aftonbladet – 22 september 1864, sida 3

Dn hal UTIRIKEN AMERIKA. Dan märkvärdiga sjödrabbningen i Mobilebugten. Sedan träffningen på Hamptons redd har det nästan varit en trosartikel, att träskepp skulle vara alldeles ur stånd att uträtta nägot mot pansarskepp, och denna åsigt har isynnerhet blifvit allmän i England, hvarest det länge oupphörligt upprepats, att Ven ofantliga flotta af träskepp, som eges af detta land, icke är mera värd, än de materialier, hvaraf den är byggd. När på den sednaste tiden en uppskattning blifvit gjord af sjömakternas flottor, har man också hufvudsakligast fästat afseende på antalet pansarskepp, såsom om träskeppens roll redan vore utspelad. Den sjödrabbning, som nyligen egt rum i den stora hafsbugt, som intränger på Alabamas kust, och hvaruti floden Alabama afbördar sig, i närheten af staden Mobile, synes emellertid vara egnad att rubba den herrskande föreställningen, att träskepp, gentemot pansarskepp, ej kunna göra något annat, än låta skjuta sig i sank utan all nytta, emedan några träskepp under denna strid i halfannan timma uthböllo en häftig strid med ett pansarskepp af första rangen. De understöddes väl al monitorer, men började först striden ensamma, hvarunder bioit ett skepp led synnerlig skada, och fortsatte intill sista stunden att spela en hufvudroll i träffningen. En annan åsigt, som likaledes synes hafva rotfästat sig hos nutidens marinofficerare, nemligen att träskepp intet kunna uträtta mot landbatterier, synes icke heller kunna obetingadt hälla stånd, om man skall döma efter händelserna i Mobilebugten. För att gifva läsareu tillfälle att sjelf döma härom, meddela vi följande uppsats ur Times: De utförliga underrättelser, som nu ingått beträffande striden i Mobilebugten, hafva i sanning stort intresse och förtjena den största uppmärksamhet. Staden Mobile ligger vid den innersta delen af en djup hafsvik, hvars inlopp skyddas af öar och landtuddar, mellan hvilka sträcka sig smala sund. Amiral Farragut, som förde befälet öfver den angripande eskadern, hade en dubbel uppgift att lösa, i det han först skulle intränga i viken under fästenas eld, och derefter leverera batalj med den sydstatseskader, som låg innanför det befästade inloppet. Sistnämnde flottilj bestod blott af 6 skepp, hvaraf 5 icke voro annat än kanonbätar; men det sjette, pansarångaren Tennessee, var det fruktansvärdaste skeppet i hela sydstatsflottan, och utgjorde en förbättrad upplaga af pansarskeppet Merrimac, hvars bedrifter på Hamptons redd oroade halfva Europa och framkallade en hel revolution i systemet för örlogsskepps byggande. Liksom man i Förenta Staterna förhastadt tog Monitor till mönsterskepp, har Merrimac tjenat till modell i sydstaterna, i det att åtskilliga pansarskepp, som de byggt, alla haft sina kanoner på bredsidan och varit försedda med en snabel eller förstäf, som var beräknad på att bibringa en motståndare sådana stötar, att den skulle blifva oduglig till strid. Tennessee var, enligt allas mening, det väldigaste hittills byggda skepp af denna klass. Det förde 4 sextums reffiade kanoner på hvardera sidan, var försedt med ett ogenomträngligt pansar och rörde sig raskare än något skepp i Farraguts eskader, ehuruväl det ej kunde berömmas för att vara utomordentligt snabbgående. Emot detta väldiga försvar framryckte nordstaternas amiral med 3 skrufångkorvetter af första klassen och 3 dylika af andra klassen, alla armerade med groft artilleri på amerikanskt sätt; men utan undantag byggda af trä, efter det gamla mönstret. I förbindelse härmed hade han 5 hjulkanonbåtar, hvilka förde några få kanoner af svår kaliber, men voro byggda af timmer och öfverhufvud icke särdeles solida. Till denna styrka kommo ytterligare 4 monitorer, monterade med 6 elfvatums och 4 15-tums kanoner efter Dahlgrenska mönstret. Enligt de åsigter, som nu äro rädande bland oss, måste de sistnämnda skeppen anses för amiral Farraguts hufvudstyrka; men amiralen delade ej denna åsigt. Han hyser ännu fortfarande stort förtroende till träskepp af det gamla slaget, och han valde Hartford, en korvett om 25 kanoner, till sitt flaggskepp vid Mobile, likasom han förut gjort vid Vicksburg. Han iakttog dock den försigtigheten, att skydda sidorna på de skepp, hvilka skulle blifva utsatta för flendens starkaste eld, med