Aftonbladet – 22 september 1864, sida 2

sin egen oförmåga. Till och med förenade, sade det, skulle vi icke kunna kämpa mot Preussen och Österrike. Det frigjorde sig dock icke helt och hållet. Vi skola, sade det, betrakta hvarje försök mot Slesvig såsom ett angrepp mot nordens oberoende; ja ännu mera, det fordrade att Danmark skulle rådfråga det. Detta sistnämndas svar på förbundsdagens yrkanden meddelades det svenska kansliet och modifierades af detsamma. Detta Sverges obestämda uppförande gjorde det en ofantlig skada icke blott i skandinavernas mening, utan äfven i kabi-. netternas. Vi se af den i riksrådet upplästa berättelsen, att ett af dessa kabinetter gick ända derhän att för ett ögonblick tro, att Sverge icke ogerna skulle se Danmark styckadt och Köpenhamn af denna olycka tvunget att öfverlemna sig åt svenskarne. Vi ha förr tillbakavisat denna beskyllning såsom alltför vidrig. Sverge har äfven tillbakavisat den med största energi och tillbakavisar den ännu såsom förklenande för dess ära. Det fortfar till och med att föreställa sig, att det genom att låta Europa tro, att det ingått ett fördrag med Danmark, hade gjort detta land starkare. Men riksrådsberättelsen svarar härpå med dessa skarpa ord: ?Den danska monarkiens integritel är i fara; man måste öfverlemna åt överge omsorgen att bedöma, om denna fråga rör det. Men när det svenska kansliet, då det byter om politik, uttalar sin öfvertygelse, alt underhandlingarne om alliansfördraget genom det genljud, de gifvit i Europa, gagnat Danmarks sak, begår det utan tvifvel ett stort misstog. I detta afseende är det tillräckligt att erinra om, att det är i förlitande på alt Sverge-Norge äfven erkände solidariteten i nordens intressen, som man beslutit inläta sig i ett evenluelt krig med Tysklnd och koncentrera sitt försvar vid Danne irke; att det är i förlitande härpå som mean i räd med den svensk-norska regeringen sändt det afgörande svaret af den 27 Augusti till förbundsdagen samt riksrådet voterat författningen af den 18 November. Slutligen ha icke de försäkringar, som grefve Mauderström gaf den 19 November, varit utan inflytande på sanktionen af denna författning. Underhandlingarne om alliansfördraget med Sverge ha således utöfvat ett olgeksbringande inflytande på Danmarks angelägenheter; men hvad det teträffar, att de gagnat Danmarks intressen, så är detta obestridligen eu anspråk, som man ej kan medgilva.? Sverge skall utan tvifvel icke vilja med tystnad uppbära denna dräpande beskyllning. Men dess svar må bli hurudant som helst, månne det icke nu inser, huru orätt det haft för sin egen del? Ryssland har tagit Finland; Preussen tager Slesvig. Norden har blifvit stympad på två håll. Endast en bestämd hållning kunde rädda den. Tjugo tusen svenskar bakom Dannevirke, den svenska flottan på Kiels farvatten, och förbundsmakterna skulle ha blifvit hejdade. Sverge har försummat att återtaga sin höga ståndpunkt. Det kunde och borde göra sig starkare. Vi beklaga det för dess skull, vi beklaga det för verldens frihets skull. Skandinavien, beröfvadt två af sina vackraste provinser och förnedradt, såsom det är genom Danmarks öfvergifvande, är ett lätt byte för sina liender. Det kan ännu vara tid för det att rädda sig. Preussen har ganska allvarsamma inre svårigheter; Österrike vill. ej längre krafsa kastanier ur elden, hvilka ej skola tillhöra det, och den uppretade allmänna meningen fordrar en upprättelse för de begågna attentaterna!? LL Independance Belge yttrar i sin politiska revy följande: ?Berl. Tid. publicerar det danska riksrådets politiska utskotts betänkande rörande de underhandlingar, hvilka förts med Sverge rörande afslutandet af ett försvarsförbund emellan de båda rikena. Man erinrar sig, att dessa underhandlingar, flera gånger på väg alt fullbordas, slutligen afbrötos derigenom att Sverge drog sig tillbaka just i samma ögonblick som Danmark, ansatt af sina fiender, behöfde taga hjelpen i anspråk. Den rol, Stockholmskabinettet spelat i denna sak, är icke fri från en viss dubbelhet, och dess betänkligheter och slutliga aftall äro längt ifrån förklarade. Sverge kan svårligen tvätta sig rent från den förebråelsen utt hafva till en början uppmuntrat Danmark i sitt motstånd mot Tyskland genom att förespegla den chimära förhoppningen om broderligt bistånd och för att slutligen, då Danmark befanns prisgifvet åt en öfverlägsen fiende, hafva lemnat det åt sina egna krafter. I hvarje fall har grefve Manderström kommit något sent med att underrätta kabinettet i Köpenhamn om, att Sverge bör tänka på sin egen säkerhet och att hvarje folk har till pligt att försvara sina gränser. Man bör derföre icke förvåna sig öfver att i dokumentet finna hela bitterheten af en sviken förhoppning, och man skall icke finna slutorden annat än rättvisa: Underhandlingarne om ett försvarsförbund med Sverge hafva utöfvat ett ödesdigert inflytande på Danmarks angelägenheter. Monitören för den 17 dennes meddelar, enligt privata depescher?, att i Wien underhandlas om förlängning af vapenstilleståndet till den 15 December. Pays berättar, att de danska fullmäktige i konferensens fjerde möte framlagt afskrifter af de a fn SVA Masndalaani Anh