Aftonbladet – 22 september 1864, sida 2

stackars Lettices hjerta sammanpressades då hon uttalade denna enkla fråga! Vi kalla dem ingenting; de äro bars fångar. De hafva varit här många år, tro; jag. En sitter der uppe i Beauchamp tornet: an skrifver jemt; och då vi gå in för at helsa på honom, ty han tycker om att v komma, gör han ingenting annat än röker puff, puff, puff! sade barnet och stack skrattande fingret i munnen för att härmt en rökande person. i Mabelt, sade den äldre systern, dt skulle icke skratta åt honom, ty vår far sä ger att han är en god menniska och at kungen alls icke är ond på honom, lika lite som på den som sitter i Klock-tornet. Ho nom skulle ni se, mrs Lettice, han är mi vän, ty han är så god och mild. De säg att han går på vallen mellan sitt rum oci Beauchamp-tornet, natt efter natt och se på stjernorna; och han leker med oss barr och vi plocka alla sorters blommor ät ho nom och af dem gör han de underbaraste läkemedel. Han kurerade Mabel för kik hostan och vår far för frossan, och. ..4 Tyst Grace; mrs Lettice är alldeles ut tröttad af ditt prat. Se så blek hon är! Nej, nej, fortfar mina älsklingar; tal: så mycket ni vill, hviskade Lettice oci samlade sina krafter för alt fråga barner huru denne fånge såg ut. En liten, mycket framätlutad, mycke gammal man, sade barnen; mycket gammal ty hans hår var alldeles grått, med undan tag af några få lockar i nacken, som vorq ljusa, alldeles som Mabels. Lettice had ofta kysst den lilla flickans mjuka lockar hon gjorde det nu med lidelsefull ömhet Men kunde det verkligen vara Patrick? — så förändrad! Det kunde knappt vara möj ligt.