Aftonbladet – 21 september 1864, sida 3

Underrättolser frän PaumarE. Om Aaröeska ströfkårens sista bedrifter under kriget läses följande i Kallundborgs Avis: Ett par dagar sedan Jylland? återkommit från Als den 6 Juli, företogs en expedition med en del af 2:a kompaniet under löjtnant Schultzs befäl till Grenaa, der man hade underrättelse om att en mindre preussisk styrka var förlagd, och ändamöälet var nu att om möjligt fånga den. Manskapet landsattes i båtar den 7 Juli kl. 1 på morgonen omkring 1 mil från Grenaa, och marscherade längs strandbrädden emot hamnen, som ligger på något afstånd från staden. I ett nu voro byggningarne omringade, men tyvärr kommo de våra för sent, 1 det större delen af preussarne nyligen åkt bort. Tre röda husarer, hvara 1 underofficer, och 4 gardister funnos dock ännu qvar och bortfördes såsom fångar jemte vapen och mundering. De gjorde icke motstånd, men hade de våra kommit en qvart sednare, hade hela expeditionen sannolikt varit förgäfves, då vegnarne som skulle fortskaffa de sista preussarne redan funnos på platsen. Man säger att två poster varit utställda, men att dessa blifvit så förskräckta af de våras ankomst, att de bortkastade sina vapen och gömde sig i en kornåker, utan att varsko dem, för hvilkas säkerhet de skulle vaka. ngbåten återvände hit med manskap och fångar vid middagstiden, men afgick redan samma afton till Aebelö för att hemta 4:e kompaniet, som ett par dagar förut blifvit dit förlagdt. Härifrån gjordes om natten mellan den 7 och 8 Juli en diversion emot Ashoved, en framskjutande landtunga på den halfö, som bildas af Veile och Horsensfjorden. Manskapet gick som vanligt i land i båtar från Jylland?, och då man upptäckte 3 vakteldar på landtungon och deraf kunde sluta, att der funnes 3 fältvakter, beslöt man först angripa den längst borta, för att om möjligt taga dem alla tre. Man kom obemärkt ända till den inhägnad manskapet. gjort till skydd mot blåsten, men här hade man att göra med österrikare, som, ehuru de sågo sig omringade af en öfverlägsen styrka, icke ville taga pardon utan ställde sig tappert till motvärn. En mördande salva lossades på dem och ett par man föllo dödligt träffade till marken, hvarefter återstoden gaf sig. Fyra menige och 1 kadett (son till generalen grefve Pfuhl) som anförde fältvakten, alla tillhörande regementet Holstein, medtogos såsom fångar, medan 2 hårdt sårade landsattes i Bogense, der de sedan dogo. De stupade qvarlemnades på valplatsen. Vi hade ingen förlust i denna affär, som, ehuru obetydlig den var, var mycket blodig i följd af den envishet !.varmed österrikarne nekade att taga pardon. I affären deltogo omkring 40 man af 4:e kompaniet under löjtnanterna Esmann och Baumann. Då de andra fältvakterna emellertid blifvit allarmerade, och man icke kände deras styrka, steg man åter i båtarne och afreste med ångbåten. — Efter ankomsten hit uppställdes kompaniet på Skeppsbron, och det manskap som deltagit i striden kallades fram för fronten, hvarpå löjtnant Esmann föreställde dem för chefen, som i ett kort tal tackade dem och serskildt framhöll, att denna fäktning utförts af personer som nyss kommit från rekrytskolan och för första cäången luktat krutrök. Ett par dagar sednare företogs med Jylland? en razzia längs jutska kusten för att uppsnappa båtar, som man viste att fienden samlade i mängd, och af dessa uppfångades omkring 50. Bit par gånger allarmerades kåren genom underrättelse att fienden från Jutland ämnade landstiga på Samsö men återvände hvarje gång hit, efter att hafva tillbragt en dag på Samsö och Thunö. En annan gång då man väntade en öfvergång till Fyen, förlades kåren för ett par dagar till Bogense och trakten deromring, . hvarest den deltog i strandbevakningen.? Från mellersta Slesvig erfara vi, att Nordslesvigarnes adress till civilkommissarierna blifvit till dessa öfverlemnade af en deputation och mottagen af civilstyrelsen i Flensburg. Den var trots alla förföljelser och gensdarmernas oafbrutna jagt efter underskrifoa exemplar, försedd med 6000 underskrifter. Medan således den civila myndig