Aftonbladet – 20 september 1864, sida 2

och Österrike förutser, att det i framtiden kommer att omfatta hela eller nästan hela det icke-österrikiska Tyskland, och att Preussen i spetsen för tullföreningen skall intaga en långt mäktigare ställning i Tyskland, än Österrike någonsin velat inrymma det. Men handelstraktaten mellan Frankrike och Preussen skall bilda grundvalen för den nya föreninen, och traktaten går temligen långt i friandelsriktning. Österrike hänger deremot fast vid skyddssystemet. Dess fabrikanter äro inflytelserika vid hofvet och i riksrådet, och äro i allmänhet okunniga om statsekonomiens enklaste grundsatser. De ropa, att de skola blifva ruinerade genom frihandelns införande, och de se att frihandeln måste komma, om Österrike inträder i tullföreningen utan att vara i stånd att införa en protektionistisk tariff i hela Tyskland. För Österrike är uteslutandet af den nya tullföreningen detsamma som att förlora största delen af sitt politiska inflytande; enom att tillträda den tror man sig 1 ien gå en fullständig kommersiel ruin till mötes. Österrike söker derföre förmå Preussen att bringa tullföreningen i samklang med de österrikiska fabrikanternas åsigter. Det är dess enda chance, då de flesta mindre staternas anslutning till Preussens förslag beröfvar Osterrike hvarje hopp att kunna bilda en oppositionel tullförening i Syd-Tyskland; men nekar Preussen sitt samtycke, måste Österrike antingen förändra sitt tullsystem eller stå alldeles isoleradt. Ingenting kommer i detta ögonblick lägligare för Preussen, då det derigenom beveker Österrike att finna sig i dess politik mot Danmark, medan Bismarck, i sista hand har i sin makt att gifva tullföreningen den liberala karakter, som afseendet på de preussiska handelsförhållandena fordrar. Det är också en sak af största vigt att kunna lita på Preussens aktiva bistånd, om Österrike skulle blifva anfallet i Italien. Det är säkert att Preussen kunde lemna detta bistånd, om det ville, och ehuru Österrikes sak uti Italien hvarken är populär i sjelfva Preussen eller i Nord-Tyskland, kunde Preussens armåer dock sändas till Österrikes hjelp utan att väcka någon stark opposition om kabinettet i Berlin för allvar vill företaga ett dylikt steg. Men ehuru Preussen kunde hjelpa Österrike uti Italien, är det icke troligt, att så sker, då Öster rike icke kan betala ett pris för detta bistånd, som är högt nog att förmå det al! blanda sig uti en strid, som ej kommer det vid. Preussen kan alltså föra Österrike i ledband genom att lofva det understöd både uti Italien och med afseende på tullför ningen, medan det på samma gång behåller fria händer att följa den poliuk, som är fördelaktigast, då afgörandets timma slår. Det är en mycket stor fördel, och Preussen har utan många betänkligheter begagnat au af tillfället.