Aftonbladet – 20 september 1864, sida 2

Min fru, jag är icke ung; jag är trettiofyra år gammal.? Och ni har aldrig varit gift 27 ?Nej.? Ah !? suckade den lyckliga tjugufemåriga hustrun, med ett slags stolt medlidande. Men hon var godhjertad och såg genast att främlingen hade ett mildt och godt utseende, samt en mjuk behaglig stämma — det säkraste kännetecknet på verklig qvinlighet — och Hon erbjöd henne genast en plats i sitt hus. Skulle ni således vilja, min goda — hvad var ert dopnamn ? Lettice. Ni vill således bo i Towern? Det är i alla fall en dyster plats för oss så väl som för de stackars fångarne; ehuru, tack vare vår nådige kung Jakob, afrättningarne hittills varit ganska få. Lettice ryste — kanske var det af fasa då hon hörde dessa ljufva läppar så likgilt 19 igt tala om dylika saker men hon svarad ag är fullkomligt nöjd dermed, min fru; äfven detta fängelse synes vara ett hem för den, som nyss förlorat sitt, och som ej numera i hela vida verlden eger ens hoppet om ett sådant. Hon talade enkelt och allvarligt, lugnt såsom en person, hvilken genom långvarigt lidande lärt sig tålamod. Men då guvernörens fru bad henne taga af sin kappa och hufva och när de tre små flickorna kommo fram ur fönstersmygen och samlade sig omkring henne, intagna af hennes vänliga utseende samt räckte henne sina friska läppar alt kyssa, då svek Lettices sjelfbeherrskning henne och stora tårar rullade utför hennes kinder. Nej, fatta mod, min kära landsmaninna, sade den unga frun vänligt; vi skola söka göra er lycklig och nöjd här; och kanske finna en god man åt er, en öfveruppsyningsman med bra lön; kung Jakob vill att hans skottska undersåter skola finna sig välidet glada England. Och fullkomligt öfvertygad att hon genom