Aftonbladet – 20 september 1864, sida 2

ANDRA KAPITLET En dag, det var vid vinterns början, di Tower-Hill, så ofta röd af blod, låg dold under ett snötäcke, som en qvinna af me delklassen påsserade öfver vindbryggan och in i Towern. Hon var klädd i en tätt åt sittande svart hufva och klädning; hon val för öfrigt liten till växten och obetydlig sam tycktes ej ådraga sig mera uppmärksamhe af väktarne än den svala, som flög in ge nom fängelsets fönster, eller den lilla klar. ögda råtta, som ilade öfver dess golf. Hon ville tala vid guvernörens fru, sade hon. Man förde henne genom mörka gån gar, som kommo henne att rysa, förbi fön ster med täta jerngaller dit hon likväl blic kade upp med en förskrämd, men dock läng tansfull blick, som om hon hade hoppat att derinom få återse något blekt, välkänd anlete. Hon kom till guvernörens bostad Der felades hvarken ljus eller luft, ehur den var belägen i den mörka, gamla To wern. Från dess fönster kunde man se der glänsande Themsen med fartyg tillhörande alla nationer. I ena fönstretstodo en grup af blomster och i det andra en grupp af lef vande blommor — en ung moder och hen nes barn. Den främmande qvinnan omtalade i kort het sitt ärende. Hon hade hört att guver nörens fru önskade en vårdarinna för sint barn och hon kom att erbjuda sin tjenst för sedd med rekommendationer från en skottsl lady, som kände de vackra barnens moder Ert namn är skottskt; är ni från vår land?? sade den sednare, hvars vackra an sigte genast erhöll ett uttryck af hjertlig het. Min far var skotte och så voro alla min: närmaste slägtingar? , svarade främlinger och drog sin svarta slöja öfver ansigtet. Ni säger var och voro: äro de alla döda? Ja, min fru: jag är alldeles ensami verl den.? Stackars barn ?4