Aftonbladet – 19 september 1864, sida 3

Rn a ENE 6 an och de personerna (namnen voro uppräknade val företagits, att dervid förslagsvis uppgifvit några (namnen intagna) och att, då en och an nan af dessa ansågs af sjuklighet eller anna orsak hindrad, de och de (namnen) blifvit valda. Hurusomhelst vid valet måtte hafva tillgått, si var det ett faktum, att protokollet upptog följand personer såsom valda: orgelnisten Björke ren muraren Svärd, skräddarne Stare och Söderling ehuru dessa enligt några af de röstandes upp fattning aldrig valdes eller ens kommo i fråga då apotekaren Kullgren, garfvaren Holmström majoren Giertz, fiskarborgaren Sundberg och ba ron Fleming enligt samma röstandes uppfatt ning verkligen valdes, ehuru de blifvit ur pro tokollet uteslutna. . Justitiarien medgaf att dylika val gemenliger ått knapphändigt till. För det mesta hade en dast få röstande kommit tillstädes, som merä dels icke yttrat sig, hvarföre han vanligen före. slagit ledamöter och tagit de närvarandes tyst nad för bifall. Rådmännen Schylander och Pettersson, som utfärdat ett bevis om valets utgång i strid med rotokollet, förekallades för att höras öfver för. oppet vid valförrättningen, men de upplysnin. gar de lemnade voro mindre rediga och sam. manhängande. Rådman Schylander, tillfrågad om huru vid valet tillgått, uppgaf att den ena eller andra af de närvarande föreslagit någon, då de öfriga instämt. Men ropades icke ja och nej om hvartannat? sporde ordföranden. — Jo! — Hur kunde rådman då veta hvem som blef vald ? fortsatte ordföranden; gjorde valförrättaren nåon proposition derpå? — Nej, men nog blefvo de valda alltid. — ?Blef major Giertz vald?? fortsatte ordföranden. — Det kan jag ej nu erinra mig så noga, men jag tror det. — Blef Kullgren vald? — Ja! — Hur vet rådman det? — Jo, någon sade: vi ta Kullgren, och de andra voro med. om det. — Var det ingen som sade nej? — Ahjo, det tror jag också; han sjelf ville inte åtaga sig att bli taxeringsman ; han sade sig hindrad af sitt apotek, men så anmärkte en annan att det kunde Nyström sköta, och så blef han vald. — ?Hur kan nu rådman veta detta,; då någon proposition ej ordentligt framställdes? — Jag vet det icke vidare än att jag uppfattade det så. rågor och svar följde i oändlighet, men nåon redig förklaring öfver valförrättningens gång kunde sjelfva rådmannen ej lemna. Han syntes vid hvarje ny fråga blifva mer och mer förbryllad deröfver att hans svar endast föranledde nya frågor. Resultatet af hans uppfattning? blef slutligen den, att hrr Kullgren, Holmström, Sundberg och Fleming blifvit valda. . Rådman Petterssons meddelanden bidrogo icke heller att sprida ljus i detta mörker. Han uppgaf att de närvarande röstat ja och nej, samt påstod med bestämdhet att justitiarien Rosen sjelf förklarat Kullgren och Holmström vara valda till taxeringsledamöter. 1 fråga om major Giertz hade skilda meningar yppat sig, men huruvida justitiarien uppräknat honom samt hr Sundberg och baron Fleming bland de valda, mindes han nu ej riktigt; men hans uppfattnmg af valets utgång hade åtminstone varit den, att de också blifvit utsedda till ledamöter. Justitiarien bestred att någon slags omröstning vid tillfället egt rum och begärde att få en person med anseende. en gammal aktad borgare, förre rådmannen Theel, som öfvervarit valförrättningen, hörd, förvissad att han skulle kunna reda den intrasslade saken. Rådmännen Schylander och Pettersson uppåfvo på fråga om Björkegren, Svärd, Stare och öderling varit på förslag att bli valde, att de ej kunde erinra sig om någon röstat på dem. Som orgelnisten A. W. Söderström och postmästaren Marelius äfven undertecknat förenämnla bevis, utfärdadt af rådmännen Schylander och Pettersson, så yrkade hr Taste deras hörande, ilket bestreds af justitiarien Rosen, som sökte fva dem på den grund att de kunnat vänta nytta eller skada af valets utgång och följaktlisen af målets utgång — en sak, som hr Bagge ;) kunde förstå, hvarföre han bestred allt afsende å gjäfsanmärkningen. Hr Rosen afstod slutigen efter något debatterande från jäfvet och iberopade sig på rådman Theel samt en rådman Jederstedt, hvilken också var tillstädes vid valet, nea nu bortrest från staden. Hrr Marelius, Söderberg och Theel fingo afägga vittneseden, hvarefter den förstnämnde beättade: att vid valet väckte justitiarien bland ndra sjelf förslag. Vittnet påminte si; bestämdt, tt hrr Kullgren och Holmström valdes. Den örre ville afsäga sig förtroendet, men öfvertaltes ill och med af justitiarien samt åtog sig leda, notskapet med vilkor, att baron Fleming blet ans suppleant. Hvad Holmströms val angick, jinrade sig vittnet, att någon yttrade: Vi ta olmström, och då ingen anmärkning deremot jordes, föll det af sig sjelf, att han var vald. afseende på Lundberg, påminte sig vittnet ej örloppet. Angående major Giertz hade menmarne varit delade, och justitiarien Rosen skulle frådt från hans väljande under yttrande: han körtar upp oss. Hr R, bestred, att han fällt tt sådant yttrande och påstod, att han angifvit åsom hinder för hr Giertz, att denne varit sjuk. Ir Marelius motsade i sin ordning detta samt itsordade att major Giertz vid tillfället varit risk, och tillade att, så vidt han uppfattat och unde erinra sig utgången af Giertz val, hade rösterna varit öfvervägande för honom. Orgelnisten Söderström visste ingentins annat red säkerhet än att han sjelf röstat pa hr Kullren. Han hade visserligen hört nägra andra ara på tal, deribland hr Giertz, men hade gått man valförrättningen var slut. Justitiarien RoEn bad att få detta antecknadti protokollet och ågade huru vittnet kunnat teckna under beviet, då han ej hade bättre reda På sig, hvartill öderström genmälte, att då han gick sin väg, odde han, att de personer som beviset angick, kulle bli valda.? Rådman Theel hade hört litet hvar väcka föräg Men visste ej något annat med säkerhet, in att han sjelf blifvit vald:? frågan om hre ullgrens och Gjertz val hade venti lerats, men ittnet. kände ej huruvida de blifvit valda; äfenså hade han hört, att man föreslagit hr lolmström. Deremot gjorde man inte motiv let vill väl säga — anmärkte ordf. — att inen sade pågonting deremot), hvarföre vittnet odde att Holmström blifvit vald. Hvad Sunderg angick, så blef han föregifven (det vill il säga föreslagen, anmärkte ardf.). Vittnet lle minnas, att justitiarien uppläst protokollet, en de valdas namn hade han ej lagt märke till. Hörde rådman Theel om det var fråga om jörkegren? sporde ordföranden... ?Nej V... ?Om värd?,, Nej! men Staren var på tal... svade hr Theel. Justitiarien Rosen förklarade på framställd åga, om han uppläst namnen på de valda, att m trodde sig ha gjort detta. Postmästaren arelius kunde ej erinra sig om protokollet blift uppläst före valsammankomstens upplösande. Härmed afslutades undersökningen om tillomsten af detta mystiska valprotokoll, med inseende hvartil valförrättarens och en del af röstandes uppfattning visat sig så olika. de anklagelsepunkten rörde följande förhålnde: Genom utslag den 9 December 1861 döm8 krögerskan Blomberg i Waxholm, såsom vålnde till artilleristen Hafströms död, att böta lsammans 155 rdr mt samt ersätta kostnadskningen för 3å den döda kroppen verkställd duktiorx, med 43 rdr s. m., eller tillsaramans rdr. Nämnde Hafström hade vid ett tillle Kort förut i rusigt tillstånd inkommit å ombergs krog, der han ytterligare erhöll föring, hvarefter han skulle blifvit kullskuffad hustru Blomberg, hvarvid blodvite följt. samt