Aftonbladet – 19 september 1864, sida 3

ror RO PO SN .försumligas namn vid taxeringen blifv I deraf saköreslängden för 1857 syntes, att större lig kontrast mot det allvarliga och imponerande som man vanligen föreställer sig vid tanken på en domsal. I undervåningen observeras visserli gen ett par fönster med afskräckande jerngalle: — detta rum är afsedt för arrestanter — mer för tillfället förehades derstädes klädestvätt. Kl. : 11 infann sig rättens ordförande, åtföljc af v. häradshöfdingarne E. Björck och R. E Eckerström, såsom adjungerade ledamöter, sam intogo sina platser vid dombordet, hvarefter må llet påropades, då tilltalade justitiarien Rosen sig inställde. För öfrigt voro tillstädes v. härads höfding A. H. Bagge å advokatfiiskalsembetets: Svea hofrätt vägnar, f. stadsfiskalen i Waxholm, numera landsfiskalen i Stockholms län Ekbom, fiiskareborgaren och rådmannen Schylander, träd: gårdsmästaren och rådmannen Pettersson, garf: varen och rådmannen Holmström, stadens kyrkor herde Wistrand (de båda sistnämnda hafva upp: trädt såsom angifvare mot justitiarien Rosen), förvaltaren af stadens fattigkassa, handlanden Wirström m. fl., som målet angingo. 1:sta anklagelsepunkten mot justitiarien Rosen rörde af honom oredovisade bötesandelar till de fattiga och kyrkan. Enligt hvad åklagaren hr Bagge af saköreslängden för år 1857 inhemtat, skulle af de bötesandelar, som detta år bort tillkomma de fattiga, återstå oredoisade 16 rdr och några skillingar banko. ustitiarien Rosen förklarade sig ej vilja bestrida detta förhållande, ehuru möjligt vore att I någon del af dessa böter blifvit förvandlade och fjnade, Försummelsen härvidlag hade i hvad fall som helst härledt sig af ett ofrivilligt förbi seende. Aklagaren anmärkte härefter, att ej någon anteckning i magistratens protokoller, eller domboken, fanns öfver de böter, som nämnde år blifvit ådömda för försummad uppgift till taxeringskomitån. På samma sätt hade det varit åklagaren omöjligt att få någon reda på böter, ådömda för underlåten uppgift vid mantalsskrifningen för 1857. Justitiarien Rosn genmälde, att ingen anmälan i förra fallet förekommit för 1857, och hvad anginge ådömda böter för underlåten uppgift till mantalsskrifningen samma år, kunde han nu ej Angående itiarien viatt de erinra sig huru dermed sig förhållit. dessa böters ådömande, uppgaf ju dare, att praxis i första tallet varit nade, hvarefter de till rätten blifvit ins der pliktfällda, och i sednare fallet hade så tillgått, att mantalsförrättaren uppskrifvit de försumligas namn samt direkte sedan öfversändt förteckningen till konungens befallningshafvande. Kyrkoherden Wistrand uppräknade ett par fall, bötesandelar tillkommit de fattige, än som blifvit af justitiarien redovisade. Dessa belopp voro dock högst obetydliga. Så hade båtsman Widebuske blifvit dömd för oljud och fylleri. De fattiges andel i dessa böter skulle enligt saköreslängden uppgått till 1 rdr 45 sk. 4 rst. banko, men justitiariens redovisning upptog 1 rdr 5 sk. 4 rst. 0. s. V. Åklagaren anmärkte, att böter funnes å saköreslängden för 1857 upptagne, utan någon motsvarande anteckning i domboken derom, att de blifvit ådömde. Landsfiskal Ekbom färetedde ett diarium, som han fört under sin tjenstetid såsom stadsfiskal i Waxholm, och fanns deri antecknadt ett fall, der en person blifvit dömd för fylleri, hvarom motsvarande anteckning saknades i domboken; i ett annat dylikt mål saknades anteckning såväl i domboken, som i saköreslängden, och i ett tredje mål, rörande horsbrott, förekom ingenting i saköreslängden. Åklagaren anförde vidare att, enligt saköreslängden för år 1858, skulle återstå oredovisade bötesmedel, 6 rdr och några öre, som bort tillkomma fattigkassan, hvilket af justitiarien ej heller bestreds. Kyrkoherden Wistrand anmärkte, att enligt anteckning i hr Ekboms tjenstediarium! för nämn de år, skulle en bokhållare 8. den 26 Maj blifvit dömd att böta för fylleri 3 rdr 16 sk., för sabbatsbrott 3: 16, för gatufredsbrott 13: 16, för ett slag och en knuffning 1 rdr samt för oljud 1: 32, eller tillsammans 2 rdr 32 sk. bko, hvarom anteckning saknades såväl i saköreslängden som domboken. Hörd häröfver, svarade justitiarien, att alldenstand kyrkoherden Wistrand vid sina angifvelser till en del stödde sig på förre stadsfiskalen Ekboms tjenstediarium, så vore han i tillfälle att i nu förevarande fall ådagalägga det dessa anteckningar voro föga tillförlitliga. Justitiarien). hade nemligen i sin hand ett qvitto, utfärdadt: af hr Ekbom den 15 Maj, hvaraf inhemtades, att förenämnde bötesbelopp denna dag blifvit tilll: honom af hr S. erlagdt. Målet hade aldrig va-! rit vid rätten anhängiggjordt, eller afdömdt, utan hade stadsfiskalen rätten ovetande uttagit bö-. terna, förmenande justitiarien att så tillgått vid många tillfällen. Ifrågavarande qvitto hade justitiarien på begäran tt låna af S. kunde slitas genom att uppkalla hr S. sjelf, som fortfarande bodde i staden. Detta skedde, och : uppgaf denne, nu hörd, att han aldrig varit stämd eller inställt sig hos rätten i och för den åtalade : förseelsen, utan hade han erkänt densamma för stadsfiskalen samt till honom mot qvitto erlagt böterna. På fråga om hr S. för dylik förseelse ! varit tilltalad flera gånger, nekade han dertill. 1 Hr Ekbom vidhöll, att saken åtminstone blifvit j hos justifiarien anmäld, och sade sig med skriftligt bevis annan dag vilja styrka, att han tilll! justitiarien redovisat bötesbeloppet, f Enligt hr Ekboms diarium, skulle en annanl person samma dag den 26 Maj pliktfällts till Qi rdr 40 sk. bkos böter. Justitiarien förklarade, s att samma förhållande härmed sannolikt egt rum: t ; t E j . ; Hr Bagge ansåg, att tvisten i detta fall bäst ; L han hade aldrig vetat af målet, hvaremot hr E. invände, att det blifvit anmäldt, samt att han likaledes redovisat dessa böter, hvilket han förbehöll sig få styrka. i Justitiarien bestred icke att hr Ekbom möjligen redovisat ifrågavarande bötesbelopp till ho-s nom, men detta hade då skett i klump med? andra böter?. ) 1 Åklagaren anmälde, att likaledes för år 18581 anteckning saknades i domboken och magistra1 tens protokoller öfver ådömde böter för under1 låten uppgift till taxeringskomiten och mantals-( skrifningen för året, hvartill justitiarien svarade, I 8 att någon anmälan sannolikt ej heller då skett t om taxeringsböter. Hvad ådömda mantalsbötert för samma år anginge, funnos de upptagna ilv 1859 års saköreslängd, hvilket förhållande styrktes. v Hr Ekbom upplyste, på framställd fråga, att in vid taxeringen så tillgått, att i det vid tillfället förda protokoll hade i sista paragrafen anteckF nats de försumliges namn, hvarefter protokollet S insändts till konungens befallningshafvande: och r kyrkoherden Wistrand anmärkte, att enligt den ippgift han förskaffat sig hos samma befallnings f hafvande, hade 7 personer, hvilka han nu namnsaf, vid 1858 års taxering gjort sig skyldiga tilll) böter. De tattiga hade deraf dock ännu ej be-V kommit sin andel; om felet var justitiarien Roöns eller någon annans, lemnade hr kyrkohesI k len osagdt. dh Justitiarien åberopade sin förut afyifna förkla-d ing, förmenande att felet Vore stadsfiskalens, om i egenskap af allmän åklagare underlåtit att lc tämma de försumliga. d ära apklagelsepunkten rörde bristande redo-l: isnind för s. k. handräckningsmedel från åren) ti 849—1859, Enligt de utdrag ur kronans ba-r ansräkenskaper, som hr Bagge tagit, skulle på Oo! vandräckning beroende och oredovisade bötes-1! nedel, tillkommande fattig-, skoleoch kyzrkoassorna för åren 1855—1859, utgöra tillsam: B ans omkring 20 rdr rmt. Fvad änbginge tiden tö xY Or El uARn fu Lär 8 as han mndals