Aftonbladet – 19 september 1864, sida 2

Nn person varit inne hos honom, då han varit vid fullkomligt lugn och sans. Det vapen, som ran begagnat, utgjordes af en pistol. Skottet äffade något öfver tinningen. Gerningen verkälldes omkring kl. 12 midd. och han afled omring kl. 7 e. m. Under denna tid befann han sig dock i ett fullkomligt medvetslöst tillstånd. Förhöret, som emellertid afbröts, kommer att ortsättas instundande onsdag. Anmärkningsvärdt är att alla räkenskaper för såväl förlidne år, som för det nu löpande, äro ramförallt så förstörda, att numera ingen ledning eller reda af dem kan erhållas. — Från Sollefteå i Ängermanland skrifves len 11 dennes: — — — Augusti månad utgick med temligen skarpa frostnätter. Potatesriset skadades nästan sfverallt, på somliga ställen helt lindrigt, men å undra eller frostländtare lägen till den grad, att någon växtlighet numera föga är att hoppas. Afven säden hade på sädana ställen lidit af frost och troligt är, att den i fjelltrakterna gjort stor skada, så vida icke sädesgrödan redan varit inbergad. Med skörden går sakta. En del kornikrar stå ännu ganska gröna, och man vill i det ängsta vänta på full mognad. Under denna månad hafva nätterna hittills varit milda, men det nästan ständiga moln, som höljt himlen har förtagit solens verkan. I Tjälls by af Multrå socken hade en björn sökt anfalla en boskapshjord, men den modige, blott 12-årige vallgossen hade genom skri och rop förmått skrämma nalle på flykten. Jag erinrar mig härvid en händelse som för omkring 20 år sedan inträffade nära Westanå bruk. Björn hade anfallit en ko och redan slagit sina ramar i hennes rygg, men en oförskräckt 12eller 13ig vallgosse ilade fram och gaf honom några rapp med sitt getspö, till följd hvaraf nalle, förmodligen skamflat, släppte kon och luffade bort. Så stor respekt har dock denne våra skogars envåldsherre för menniskan, äfven då hon framträder i en liten gosses gestalt! — Från Wezsjö skrifves den 17 Sept.: Väderleken, som under hela förra veckan och i början af denna var ombytlig, för det mesta regnig och ruskig, har de sednaste dagarne slagit om till en bättre, om icke blidare, åtminstone soligare, hvadan man hoppas att landtmannens bekymmer för den iännu på rot eller i skylar utestående siädesgrödans inbergning blifvit i det närmaste häflda. Rågen blef i allmänhet i alldeles oskadadt skick inbergad i ladorna och, om upphållsvädret fortfar, blir nog förhållandet, såsom man bör hoppas, detsamma med hvetet, kornet och hafren. Potatesgrödan lofvar att likasom cerealierna gifva rikligt i spann. Denna så allmänt spridda rotväxt har lyckligtvis ännu icke i år angripits hvarken af den vanliga torrstan eller nattfroster. Bland trädgårgsväxter, som oaktadt den eljest icke ofördelaktiga sommaren i år slagit nästan totalt fel här på orten, nämnas gurkor och stångbönor. — Från Wenersborg skrifves den 16 d:s: Sedan tre dagar hafva vi här på orten haft att. fladja oss åt uppehållsväder med solsken. och indrig blåst. Förut hade regnvädret fortfarit cirka 14 dagar, dock med afbrott. Landtbrukaren begagnar nu också flitigt den goda väderleken för inbergning af den rika skörden. För de nysådda rågarne har deremot vädret varit utmärkt. godt och dessa frodas redan. — ss oo