Aftonbladet – 17 september 1864, sida 2

liam, utan att hafva förberedt oss derpå, föra till Cambridge och derifrån till sitt hem, en ung och vacker lady Gowrie?4 Den unge lorden greps af en hastig (tvekan. Det är ett underligt tal, Lettice! Skämtar du eller är detta ett af qvinnornas vanliga konstgrepp för att förmå mig att tydligare uttala min mening? Hör då, Lettiee, Lettice, som jag älskar, det är dig jag ville vinna, det är dig jag ville föra till mitt hem som min sköna brud, min lady Gowrie ! Lettice svarade ej. Hon stod framför de. unge, häftige friaren roduande, med en bild af den yttersta förvåning. cHafva mina ord skrämt dig, ljufva flicka? Förlåt mig då, ty jag vet ej rätt hvad jag säger. Jag vet blott att jag älskar dig — jag älskar dig! Kom till mitt hjerta, min ettice, min blifvande brud. Han öppnade sin famn för att moltaga henne, men Lettice flydde med eit svagt utrop af fasa och skyndade ut ur trädgården. Qvinnornas varmaste, djupaste tillgifvenhet är sällan beroende afyttre skönhet eller glans. Den unge lorden, begåfvad med alla de egenskaper, som lättast och vanligast tjusa, hade blott blifvit älskad som en broder. Den allvarlige, drömmande ynglingen, Patrick, i hvars skenbart lugna natur lå något hemlighetsfullt, alltid tilldra-ande för sådvna naturer som Lettice, hvars lärdom förvånade henne, medan hans anspråkslöshet väckte hennes deltagande; han hade omedvetet vunnit den skatt som haas broder ej kunnat erhålla, oaktadt hav gafiutbyte ollt hvad han egde, hela sitt hjerta — en qvionas första, bästa kärlek. William hade ej ens någon aning om sanningen. Hon såg honom ännu vandra der hon lemna honom, Hller 26 förbi hennes