Aftonbladet – 17 september 1864, sida 2

dana som hafva något fel, som göra dem li odugliga till krigstjenst, användas såsom : militärpostbärare, skrifvare hos distrikt-: kommendanterna, eller på något annat dylikt sätt. Ynglingar, som lida af svag syn i högre ( grad, svagt bröst eller andra notoriskt tilll: krigstjenst oduglig görande fel eller åkom; mor, äro väl befriade från tjenst, men li blifva belagda med en mot deras förmöli genhet passande skatt, som inflyter tilll. statskassan. Härvid är att märka, att militärpligtenl: icke på ringaste sätt hindrar schweizaren att . fritt resa inom Schweiz eller till utlandet, för skötandet af sitt kall. Den som är frånvarande i främmande land hemkallas ej: den som icke vistas i sin hemorts kanton, l: utan slagit sig ned i någon annan kanton, l: indelas uti den sistnämndes beväpnade makt. Vill en man, hvars tjenstetid börjats, lemna Schweiz, så får han permission, mot aflemnandet af de staten tillhöriga utrustningspersedlarne; men måste likväl förbinda sig att åtlyda hvarje kallelse till aktiv tjenst. För öfrigt hörer det till de märkligaste sakförhållanden inom den schweiziska historien, att vid hotande faror ingen sechweizare söker undandraga sig fäderneslandets tjenande, Då vid nyäaret 1857 faran för ett krig med konungen af Preussen uppstod, i anledning af tvisten om Neufchåtel, kommo från Europas alla hörn och ändar de ur landet frånvarande unga militärskyldiga männen, för att intaga sina poster. Uti kriget mot söndringsförbundet har man — ett exempel bland många — sett en från fjerran land hemkommande Baselbo, hvilken rest dag och natt och från Bern färdades med extrapost, för att i rätt tid anlända såsom kanonier vid sitt batteri. En artillerist från Neufchåtel-bergen, en ung mycket förmögen man, trotsade den då ännu oschweiziska, preussiskt sinnade regeringens förbud, och skyndade till Bern, för att såsom frivillig blifva inskrifven vid ett batteri. Lika patriotiskt tjenade en af Neufchåteler-bergstraktens rikaste fabrikanter frivilligt, med icke ringa omkostnad, liksom öfverhufvud då, såsom alltid, talrika frivilliga inträdde bland linietrupperna och skarpskyttarne. Det är begripligt, att kompletteringen af schweiziska armen genom hela den vapendugliga ungdomen medgifver enskilda medborgare den friaste rörelse i deras lefnadsoch yrkesförhållanden. Deremot måste den enrollerade soldaten eller officern, som ombyter sin vistelseort i Schweiz, städse anmäla densamma hos militärmyndigheten i sitt distrikt, så att ett uppbåd genast kan träffa honom. Äfven måste en trån utlandet ankommande och sig i hemorten nedsättande ung schweizare efteråt egna sig åt krigstjenst. Efter fyllda 19 år undergår den unge schweizaren den första mönstringen. Han infinner sig på sitt distrikts samlingsplats, hvarest en militärkommission, understödd af tillkallade militärläkare, företager inskrifningen och undersöker framställningar om att blifva undantagna. De ynglingar, hvilka med förkärlek anmäla sig för något särskildt vapen, få så vidt möjligt sin önskan upp fylld, hvarvid kroppslig beskaffenhet, yrke och andra förhållanden tagas i betraktande. Det stora flertalet af de genom bildning och samhällssiällning till officersrang lämpliga unga personer anmäla sig efter fyllda 20 år till deltagande i de till militärisk utbildning hvarje år anordnade, af förbundet ledda officersaspirantkurser, hvilka dock föregås af en kurs i kantonal-rekrytskolan. Schweiziska ungdomen gläder sig åt öfvandet af det ädla vapenyrket, och åtlyder gerna kallelsen till öfningsplatserna. Fordrar fäderneslandet af densamma för detta ändamål äfven uppoffringar af tid och penningar, så stå desamma i en sådan öfverenskommelse med pligtens bud, som äro lika för landets alla söner, och i ett sådani förhållande till den krigiska andan och förmågan att bära bördorna, att dessa offer med slädje hembäras af alla. Det är tre klasser, uti hvilka den schweiziska soldaten måste tjena under 24 år: stam, reserv och landtvärn. Dessa bilda den egentliga hären, som utgör en sjundedel af det till något öfver 2!2 million uppgående antalet schweizare, således omkring 100,000 man indelta, beväpnade och utrustade soldater, med hvilka Schweiz med kraft kan bjuda spetsen åt hvarje hotande anfall. I tider, då fara hotade fäderneslandet, ökades denna stridsmakt i betydande grad genom landstormen och talrika frivilliga, bland hvilka förträffliga skarpskyttar och eljest krigsdugligt folk funnos, hvarigenom folkhären till fäderneslandets försvar erhåller sin högsta utveckling, hvars kraft och anda måste göra sig gällande i striden. Efter denna beräkning af de schveiziska militärkrafterna, kunna hvarje annat folk och hvarje annan folkstam ganska lätt beräkna hurn stor styrka som kan uppställas till folkhär för landets försvar, hvarvid likväl måste iakttagas, att det schveiziska försvarsväsendet under århundraden genom statens och folkets ansträngningar och uppoffringar, samt genom vanans, plägsedernas och sjeltkänslans mäktiga inflytande är innerligt sammanvuxet med nationens lif. Det skall alltså, för att hos andra folk uppnå ett dylikt mål, erfordras stora uppoffringar af penningar och stor andlig lyftning, med få ord den yttersta ansträngning för ett stort verk. Betraktelser vild Sundet. V. Freden är visserligen ännu icke afslutad