Aftonbladet – 16 september 1864, sida 3

UTRINHENS. ITALIEN. Från Turin skrifves den 5 dennes: Vid det i går hållna ministerrådet, hvaruti konungen sjelf presiderade, har slutligen den länge rådande splittringen i härvarande ministör blifvit öppet uttalad. Mellan Mingheiti, Pisanelli och Della Rovere å ena si dan, sat Peruzzi, Mamta och Amari å den andra, uppstod i konungens närvaro så hälttiga uppträden, beträffande frågan om kammarens upplösande, att konungen slutligen måste träda emellan med följande kraftiga ord: Jag är nu utledsen på dessa evig stridigheter i mina ministrars råd; om I icke kunnen komma öfverens, så skiljens åt, och dermed bastal Efter detta ytttrande upplöste konungen konseljen, och samma dag ingäålvo Peruzzi, Manna och Amari sina afskedsansökningar. Då densamma utan tvifvel komma att antagas, så har Minghetti redan engagerat de män, som skola ersätta de afträdande, så att Spoventa kommer att efterträda Peruzzi, dr Vineenzi att efterträda Manna och redaktören a Stampa, Borghi, att ersätta Amari. Tid ningen Stampa har varit Spoventas organ och åtnjutit betydande understöd af Famtris, en venetiansk emigrant. AMERIKA. Underrättelserna från Newyork gå till den 3 dennes. En häftig drabbning hade egi rum vid Weldon-banan, men utgången derai var ännu obekant. Fästet Morgan vid Mobile hade blifvit öfvergifvet at rebellerna. En kår af unionsgeneralen Shermans kår hade besatt Atlanta, men hufvudstyrkan hade levererat rebellerna en segerrik träffning vid Macon Road, hvarvid rebellgeneralen Hood hade lidit betydliga förluster. Nära HBastPoints hade rebellgeneralen Hardee lidit ett svårt nederlag hvarvid han sjelf blifvit dödad. Rebellgeneralen Early skall framrycka mot Winchester. Kejsar Maximilians af Mexiko befullmäktigade sändebud hade anländt till Washington. Konventet Chicago, som utsett: general MClellan till presidentsvalskandidat och Pentleton såsom kandidat till vice presidentsvärdigheten hade fastställt följande hufvudpunkter i sitt program: Fredens återställande på basis af unionens återupprättande samt motstånd mot militärens iblandande vid de förestående valen. Mördaren Frans Miller iakttager fortfarande ett dristigt, ingenting mindre än nedslaget beteende. Under det hans rättegångsbiträde, hr Blankmann, samtalade med honom om det begångna mordet på hr Briggs förtärda han med glupsk matlust en hel fäskpankaka. Han syntes ej iringaste mån betvifla sitt frigifvande och underrättade sig med spändt intresse om stadens märkvärdigheter. Han har yttrat sin afsigt, att besöka Barnums museum, der han utomordentligt gerna skulle vilja se sin vaxbild uppställd. Han var förtjust då man fotograferade honom, och yttrade dervid helt törnöjd: Nu kommer jag att hänga i alla boklådsfönster bredvid Lincoln och Grant.? Fastän torftigt klädd ådagalägger Möller dock stor omsorg om sin toilett. Han beklagar sig myceket öfver sina snedgångna stöflar, hvilke han genast aftog i sin cell, för att spara. dem. Alven beklagade han sig bittert att man i början ej försett honom med någon tandborste. Säsom tysk intresserar han sig lifligt för Blesvigholsteinska frågans ständpunkt, och syntes blitva mycket glad öfver den gynsamma fredsbasis som Preussen och Österrike vunnit på wienerkonferensen. Under öfverfarten hade Möller visat sig mycket sällskapslik, och i allmänhet gjort sig ganska omtyckt bland reskamraterna. Man klandrade blott hans alltför stora lättreuighet. Då han råkade i vrede utbröt han lätt i häftiga skymford, och en matros hade vid ett dylikt tilltälle gifvit honom en kraftig örfil, hvars spår ännu ej äro utplänade. Då man på resan underrättade honom om mordet på hr Briggs, förrådde han ej ringaste rörelse. Han saknade penningar och hade försålt flera af sina skjortor, för att komma. i åtnjutande af några små extra njutningar. En gång höll hen vap om att hon skulle i