Aftonbladet – 15 september 1864, sida 3

är så godt som omöjligt att halla en sådan öfversigt alldeles å jour. Förra gången, då det underhandlades om alliansen mellan de nordiska rikena, hade en komit varit tillsatt för att anställa undersökning om den för våra farvatten ändamälsenligaste sjörustning, så väl hvad fartyg som beväpning angick; denna komit hade utarbetat ett betänkande; men det faller af sig sjelf, att detta nu mäste vara föråldradt och tarfvar förändringar. Broch anmärkte, att det här naturligtvis icke kunde vara meningen att inlåta sig i någon diskussion om detaljer i förevarande fråga; man fick vara nöjd med att inskärpa de mera allmänna principerna, och isynnerhet gällde det att för sig och andra tydliggöra nyttan och nödvändigheten af ett gemensamt försvar för de tre nordiska riken Isynnerhet var det en invändning häremot, som ofta hördes, nemligen att Norge och Sverge skulle ha en synnerligen stark naturlig försvarsförmåga inom sina egna gränser, hvaremot man dock å andra sidan medgaf, att de utanför dessa kunde uträtta blott föga. Denna äsigt hade isynnerhet kraftigt framhållits under förhandlingarne på det sista utomordentliga storihinget. Tal. hade för sin del aldrig kunnat fatta, hvari detta starka naturliga försvar består. Det kunde icke vara i våra vidsträckta gränser och vår långa kuststräcka, hvilken gör ett anfall mot oss så mycket lättare3 ej heller kunde det vara i vår spridda befolkning och vårt tarfliga kommunikationsväsen — hvilket äfven gäller i afseende å Sverge — och väl icke eller deri, att vi äro ett fattigt folk; allt detta är omständigheter, som göra oss svagare och icke starkare. Det är icke Di igt, att vi skulle kunna försvaga vår ställning genom att förena oss med ett folk, som besitter en större koncentration, betydligare kapitalkraft och lättare kommunikation; det är klart, att detta skulle bli en orsak till styrka och icke till förökad svaghet. Han visade derefter, att de både förenade rikena måste vinna på en förening med Danmark äfven till följd af dess belägenhet mellan de båda haf, som skulle bli skådeplatsen för deras sjökrigsoperationer, Nordoch Östersjön. Tal. förutsatte, att vi kommo i krig med Ryssland; hvilken ofantlig skilnad skulle det då icke vara, om Danmark vore förenadt med oss, eller om det intog — han ville icke säga en fiendtlig — utan blott en neutral ställning? I detta sednare fall skulle en rysk flotta, som företoge en demonstralion mot de norska kusterna, när som helst finna en beqväm tillflyktsort i de danska neutrala hamnarne, der den till på köpet -— utan synnerlig fara för anfall — kunde ha transportflouan liggande, från hvilken den i hvarje ögonblick kunde bli ånyo försedd med allehandå förnödenheter, hvilket isynnerhet under den nyare krigföringen är en omständighet af väsentlig betydelse. Vore Danmark deremot förenadt med oss, skulle dess marin och belägenhet skänka vårt försvar förökad kraft. Vi skulle då kunna anse oss säkra i det ena farvattnet och derföre så mycket lättare Kunna koncentrera vår styrka i det andra. Och skulle vi ändock icke kunna hindra en fiendtlig flotta att löpa ut ur Östersjön, skulle det stå i vår makt att lägga stora hinder i vägen för dess tillförsel och i det hela taget göra dess ställning svår. Skulle man vilja komma fram med den invändningen: ?Det gagnar till intet; vi bli ändå för små, ville tal. anmärka, att detta vore en försagdhet, som ingenstädes vore på sin plats, att det vår utan skäl man talade så; ty det är icke uteslutande proportionen af ländernas folkmängd, som fäller utslaget i i krig, den är icke alltid en så afgörande faktor. Då man talar om, att krigföringen blifvit så dyr i nyare tider, att det är fruktlöst för mindre stater att tänka på att följa med, måste detta förstås cum grano salis och med bestämd begränsning. Det håller visserligen streck så till vida, som vissa krigsredskaper blifvit mycket dyrare; men då måste man äfven göra afseende å dessas större effektiva styrka i jemförelse med de äldre, simplare och billigare. Ett pansarfartyg t. ex. uträttar mer än ett af de gamr aldags linieskeppen, och man kan derföre icke egentligen säga, att det är dyrare, då det gör jemförelsevis så mycket större nytta. Deremot är det visserligen så, att kriget i våra dagar föres vida mera energiskt, hvaraf följer, att. fördelen är på det lands sida, som fortast och lättast Ik 2 disponibla; men i detta afseende har man i alla tider och på alla ställen tillerkänt de fria ståterna öfvervigten öfver de despotiska, emedan handeln och och alla andra näringsgrear ha en raskare utveckling i de fria staterna än i de ofria. Den härafuppstående större kapitalkraften bidrager icke litet att höja de frisre staternas försvarsförmåga. Talären instämde fullkomligt i hvad -kapten Vogt hade sagt om den absoluta nödvändigheten af en stark enhet i orgönisatiod och styrelse, om små armåer skola tänka på att med någon framgång deltaga i den nyare krigföringen. Han anförde hvad sakkunniga, militära brefskriftvare från krigsskådeplatsen i Danmark hade skrilvit till tyska blad angående de resul: tater, som den preussiska hären hade vunnit; de hade framhållit, att alla tyska mel-: lanstater tillsammans icke skulle ha förmått uträtta något dylikt. De skulle ha kunnat ställa större truppmassori fält och likväl icke ha förmått uppnå samma resultat, ja, det hade rent ut blitvit sagdt, att de icke skulle ha kunnat taga Dyppel. Och likväl bade på sednare tiden större öfverensstämmelse i dessa staters militära organisation blifvit tillvägabragt. Tal. fäste härigenom uppmärksamheten på den väsentliga betydelsen af den omständigheten, att den preussiska härens anförare hvad ögonblick som helst kunde anskaffa ny tillförsel af alla slägs förnödenheter genom telegrafreqvisition i Berlin, hvilken alltid utan dröjsmå effek-I tuerades, en fördel, som de i stor skala be-l. gagnat. Huru mycket annorlunda skulle : et icke ha varit, om de hade varit nödsakade att vända sig än åt ett, än åt ett! annat häll, utan att någonsin våga siäkört: räkna på, att det be CE EE TN. 2 rda skulle ankomma 11 . an göra -kapitaler. 2 oe , Åå