Aftonbladet – 15 september 1864, sida 2

af de danska aktiver, som redan äro an vända i statsegendom, men på samma gång likväl vidhålla den fordran, att hertigdö mena hafva rättmätigt kraf på den andela det hittillsvarande gemensamma statskapita let, i hvars förvärfvande de haft del på grund af sin förbindelse med Danmark isynnerhet för såvidt dessa aktiver ännv icke blifvit liqviderade. Detta har särskild: afseende på de ännu utestående qvoterna aj Sundstullsersättningen, hvilka enligt 5 art. i traktaten af den 14 Mars 1857 skola beta. las på en tid af tjugo år och i fyratio half. äårsliqvider till lika belopp. Man har nu kommit till målet på det sätt, att Danmark befriar sig från hertigdömenas kraf genom att afstå en del af den summa, som Preussen ännu skall lemna Danmark af sin andel i ersättningen för Sundstullen, stor 4,440,027 thaler.? Times för den 9 dennes innehåller för ombyte skull åter en artikel, hvaruti den hotar Preussen med fruktansvärd hämnd för allt hvad det föröfvat mot Danmark. Berlinerkabinettet har fullkomligt förbisett den moraliska regeln, som lärer, att man icke skall begagna sin makt i hela det omfång. man faktiskt är i stånd till, och dock borde klokheten förmått det att respektera den; ty det kan sjelf en gång blifva den svage, och det skall då behötva den barmhertighet, det icke velat visa Danmark. ?Må Preussen erinra sig — utropar Times — hvad det var, som på sin tid förde de allierade till Paris, så skall det upptäcka, att det när allt kommer omkring icke så mycket var den materiella styrkan som Europas och hela mensklighetens allmänna mening, som var förfärad och upprörd öfver det beständiga och våldsamma missbruket af segern. Preussiske monarken tror måhända, att han skall fritagas från den sena men oundvikliga vedergällning, som drabbade kejsar Napoleon, medan han var i besittning af sin fulla kraft och befann sig på höjden af sin ära. Napoleon utkämpade stora fältslag och öfvervann stora makter. Preussen har vunnit en lätt seger öfver en obetydlig fiende och tror möjligen, att återverkan skall bli ringa, emedan sjelfva handlingen, som framkallar den, varit obetydlig. Men det bör icke glömma, att fastän dess bedrifter varit små, har dess orätt varit jättestor, att verlden innehåller mycket mera än Danmark och Tyskland, att allianser, som knytas genom en i gemenskap begången orättvisa, i allmänhet icke äro säkra eller varaktiga, och att dess monarki redan två gånger under detta århundrade legat vid fötterna på en fiendtlig makt, med hvilken den var tvungen att kapitulera på de mest förödmjukande vilkor. Detta allt borde i hvarje händelse lära litet försigtighet, om det icke kan framkalla någon måtta, och den dag är måhända icke så aflägsen, då Preussen torde nödgas bedja om den barmhertighet för egen räkning, som det nu så obarmhertigt nekar andra.? Dessa och andra vackra betrakteiser innehåller Times, och hvarje nordbo måste önska, att den vore en pålitlig spåman. Men blir spådomen uppiylld, så blir det dock knappast England, som får njuta behaget att se Preussen för sina fötter; ty lord Palmerston har ju helt nyligen försäkrat, att engelska armen är alldeles ur stånd att strida med preussarne, och att engelska flottan ingenting kan uträtta emot dem. tskilliga tecken häntyda derpå, att Frankrike är långtifrån likgiltigt för det sätt, hvarpå den skandinaviska nordens förhållanden ordnas. Medan det i tyska blad påstås, att planen om en förbindelse mellan prinsessan Dagmar och storfursten Nikolaus blifvit uppgitfven, skrifves från Paris till Köln. Zeit., att denna förbindelse föranledt Frankrike att uppgifva sitt förra absoluta lugn. ?I dag (den 9) är det säkert, att franska regeringen, gifvande efter för Englands föreställningar, har liksom den engelska sändt en not till Wien och Berlin, som föreslår att tillfråga befolkningen i hertigdömena. Också har la France i en ledande artikel uttalat sig om denna förbindelse och om den samtidigt påtänkta mellan konung Georg och en rysk storfurstinna, och deri sett bevisen på, att Ryssland fortsätter sina sträfvanden för herraväldet i Östersjön och de turkiska farvattnen. Bladet yttrar sig derför till förmån för bildandet af en stor skandioavisk makt, som kunde vara en bom mot den ryska politiken i norden, likasom Turkiet är det i söder. Ryssland söker deremot att skaffa konung Kristian en fastare ställning i Köpenhamn och att motarbeta skandinavismen genom att förmäla tronföljaren med prinsessan Dagmar, likasom det vill återvinna sitt förlorade inlytande i Athen genom det andra gifternålet. Det är i öfverensstämmelse härmed som Österrike och Preussen nu vilja ersänna den unge konungen af Grekland. Posttidningen meddelar i går afton fölande K. M:ts förordning, angående fri ränta rid försträckning på viss kort tid utan säcerhet i fast egendom: Vi CARL Gc. göre veterligt: det Vi, uppå Ukets Ständers underdåniga förslag funnit