Aftonbladet – 13 september 1864, sida 2

Segern. Den tionde legionen, kommenderad af Licinius, ryckte nu i långsam marsch an mot templet. Betraktande sig såsom blomman af den romerska hären, och vana att fäkta under sjelfva Titus ögon, plägade dessa i hög grad disciplinerade trupper icke använda någon opassande hast i sina rörelser. Tionde legionen skulle icke hafva mera åsidosatt regelbundenheten uti sina led, den mekaniska noggrannheten uti sin marsch, om frågan gällt en reträtt än ett anfall. De voro, såsom de sjelf berömde sig af att vara, lika i motsom medgång. Hvarken läto de sig upphetsas af medgången, emedan de betraktade segern såsom en blott lön, hvartill de ansågo sig vara berättigade, eller läto de sitt mod nedslås af ett nederlag, emedan de voro öfvertygade att tionde legionen kunde göra allt hvad som var möjligt för soldater att uträtta, och det faktum att de retirerade var i och för sig ett tillräckligt bevis på att en klok krigskonst fordrade en sådan rörelse. Då derför den förlorade legionen rusade framåt till anfall med vilda hurrarop och i