Aftonbladet – 12 september 1864, sida 3

Article Image
bli dejlig och skön. Ingen är lytt, ingen van skapad. Ingen är skröplig af sin längd, inget af sin korthet. Ingen har grymt ansigte. drig skall den ene mer klaga öfver hufvudvärk den andre ötver bröstsjuka. Aldrig skall någo! mer ha svag syn, aldrig någon susande och lom hörda öron. Ingen Moses skall mer säga att har har ett tungt mål och ena svåra tungo; inger David att han ej kan varda varm. Lungsot vattutot, skältva, spitelska, m:.gvärk, hjertesting skola icke påkomma.? Vidare beskrifvas alla saligheter, som till. komma hvarje kroppslem, såsom hufvud ögon, Öron, näsa 0. 8. Vv. Stor härlighet blir der ock för näsan och luk. ten. Gud hafver detta sinnet och dess lem så väl som de andra oss gifvit. Om man kunde samla alla de välluktande örtei, som på jorder vuxit; om man kunde få ihop i ett käril all deras balsam; om man kunde bringa tillsammans på ett ställe all den rökelse, som i Arabien och Saba varit; om man hade alla de salvor, alla de smörjelser, allt det kostliga Nardus, allt det Desman, som jorden egt, hvad vore det mot den härliga lukten, som i himmelen är? Månne icke det i anseende dertill måste hållas för stank och slem träck? Männe icke det heter: Din salvos lukt öfvergår alla örter. O himmelska, ljutva lukt! O söta förnöjelse! O sälla vederqvickelse! Mycket sträng är författaren mot grefvar och adelsmän, som panta sina underhafvande, men intet aktat att spela bort 100 daler bland sina änner på en aftonstund; att spendera 100 daler på en middagsmåltid; att skicka ut 100 daler tilika, att köpa vin för; att handla på en gång för 100 daler sig granlåt och galanten till. åt frun och fröknarne; att gifva ut åt dansmästarn 100 daler, som lärde de unga herrarne väl och nätt dansa; att vända 100 daler i respenningar, då man skulle göra visit hos sina vänner; att kosta 100 daler på hundars förskaffande. som skulle sofva med i sängen och sitta med vid bordet; att betala 100 daler postpenningar, för det man skulle få veta allt hvad nytt som hände här och er. Men huru omständlig vår författare är om allt annat, är han dock bäst hemmastadd i belvetet, der han tycks hållit ordentlig husesyn. Inventeringsinstrumentet innehåller icke mindre än 37 serskilda paragrafer, bland hvilka må anföras: 4 hetta; 5 djup; 6 tillslutning; 8 djeflarne; 9 faseliga att se; 10 att höra; 11 att nalkas; 14 plågorna bevisas af Guds allvishet och allmagi; 16 eld; 21 svafvel; 22 matar: 28 plågor till hufvud; 29 till ögon: S 31 till näsa Oo. 8. v. Så snart Jesus nämnt den evinnerliga elden, öppnas den bottenlösa afgrundens brunn, derlågan och röken slå upp; der man icke går i sakta mak, utan der man störtas af Guds häftiga grymhet hufvndstupa. Hvad förtvifvelse? Hvad ängslan? Hvad fruktan vid minsta rörelse och ruskande, att det värre skall bli, att en fasligare mörksens ande med ovanliga och grymmaste pinosätt nalkas, att en häftigare flam och Guds vredes eld skall deras kroppar och själar genomtränga? Och än mer: hvad spökelser? Hvad sömnösa drömmar? Hvad rysande? Hvad rasande? Och en summa hur mångfaldiga törskräckelser månle då vara i det yttersta mörkret? I hvilket så ga ett tusen förgiftige helvetes ormar hväsa; och så oräkneliga snöde afgrundens drakar fnysa; ler troll och spökelse löpa hvar om annan och n gast möter den andra. Der de svarta nattaglor och korpar bo, bitas och rifvas med hvarndra. Der gnistrar, der sprakar, der brinner, ler ryker, ehvart man sig vänder. Der sjuder, ler Kokar, der uppväller, der frasar, der fräser förlikneliga af eld, sv . tjära. Hvart steg man vill gå, så stiger man ned i svafvel. Sedan författaren sälunda lokaliserat läaren, så presenterar han nu hufvudpersonen och hans sällskap : Djefvulen går dock långt deröfver. Ställ dig öre ett djur, som svartare vore än någon korp; rade hvassare horn någon vildoxe, bistrare ippsyn än någon basilisk, skarpare tänder än något vildsvin, hiskligare klor än någon örn, starkare ramar än någon björn, o. s. v. Än om lu finge många tusen sinom tusen sådana djur, somliga såsom lejon fasligt gapa upp med sina ftar och uppsluka, somliga sem hundar gränja och bita, somliga som vargar slita och rifva, en vart med mångtaldiga ormahufvud på alla sidor omkring sig huggande, en part med skorpion tjertar jemmerligen stingande och plågande, en vart lika drakar spruta eld ifrån sig, en part utpy etter och förgiftig stank, en part som apinnor, om Ile och göra gabberi af andra. De varda säramde till dem med spe: Jo rätt så i menniskovarn, I som skullen intaga vårt rum i himlen ), nu er härlighet? Nu ären I intet bättre . jo, jo det var rätt, ty I voren argare än i. Hade vi fått så många varningar för helveet som I, vi hade aldrig skolat hit komma. Hade i fätt en sådan Frälsare som I, vi hade ej länge olat här i vårt qval förblitva. Vi syndade en sång och kastades strax hit neder; I syndade nånga oräkneliga gånger innan Herren eder förlömde. Men i allt vårt elände är det vår lust, tt vi fått er bedraga till samma eviga förderf. villen icke höra Guds hugnerika evangelium, wu måsten I höra djeflarnes hot, gny och sorl. vu fån I aldrig något trösteord mer höra. Mig yckes se hur djeflarne som förgiftiga ormar... den enes hufvud bita sig in och slänga omring som hårlockarna istarkt stormväder. Huru le den andre som glupande lejon och ulfvar med opparklor rifva och slita. Hurn de den tredje om rasande hundar med jerntänder bita och naga. Huru de den fjerde med hvassa taggar amma, så att blodet strömmar. Hur de den emte med osläcklig olja öfvergjuta. Hurde den jette med svafvel och krut bepudra Hur de en sjunde med en glödande pensel utsminka o. .v. Ack hvad skrik, hvad rop! Hvad pipande, vad låtande, hvad gny! Den ene skrålande groft, en andre pipande grant, den ene mumlande som n björn, den andre gnällande som en hund. ) Åsyftar förmodligen den gamla dogmen, att Gud skapat menniskan för att få åter fyldt det tomrum i himlen, som uppstod efter de onda englarnes affall. N Red. anm. Underrättelser från Danmark. Om den i Köpenhamn nyligen stiftade ektionära föreningen, som med en viss välilja betraktas af vissa publicister i Sverge, om vilja betraktas för liberala, men af sitt apendragarekall för svenska ministerens po

12 september 1864, sida 3

Thumbnail