Aftonbladet – 12 september 1864, sida 3

här, hvarom man likväl icke syntes angeläge och hvarest man icke heller ville garantera der någonting; men man afstyrkte dem på det kraj tigaste från att gå till Portland, hvilket vor detsamma som att gå till armen och till döder Svenska konsuln triherre Falkenberg kom älve ombord och sade dem ungetär detsamma oc underrättade dem, att ingen kunde hindra der från att gå i land och att deras kontrakter hä under engelsk flagga vore utan kraft och verka: Kapten Liedqvist invände då, att han af si ordres fann sig nödgad att föra de qvarvarand passagerarne till Portland; men mottog af kon suln den underrättelse, att myndigheterna, i fal kaptenen här vid lag lade band på någon pas sagerares fria vilja, skulle ställa honom till an svar. Jag har hos konsuln tagit afskrift af er hans skrifvelse till tulluppbördsmannen samt den nes svar, hvilka här följa: I. W. Dunscomb Esq. Collector of H. M. cu stoms Quebec Sir. The S. S. Ernst, Merck has on boarc some 250 passengers to be landed in Portlant U. S. As per contract signed in Stockholm, the however wish to remain at this port, wich thi Captain does not think proper as he is bounc by agreement to see them landed at above port therefore I wish to be informed if they can bi prevented from leaving the vessel here insteat of going to Portland. I am sir your obdt servt. A. Falkenberg. Consul. Custom House 17 Aug. 1864. A. Falkenberg Esq. S. and N. consul Quebec Sir. I have to acquaint you in reply to yow communication of this morning — that the pas sengers by the Ernst Merck can not be prevented from leaving the vessel a this port; and i: the Captain of the Steamer attempts to prevent his passengers landing fortwith he incur a severe responsibility. Tam sr c. J. W. Dunscomb. Collector. Konsuln har äfvenledes ingått till styrelsen med förfrågan i samma ämne, men har ännu icke erhållit svar, enär session först blifver om sdag. Så snart detta svar blifver synligt, skall ag taga del deraf och med posten om lördag inda ytterligare berättelse. Denna gång i korthet endast följande: Mera än hälften afPortlandspassagerarne, som a lemnat skeppet. hafva på regeringens oekostnad ätt mat och logis samt fri resa till Mont Real, der de få söka sig anställning bäst de kunna. De äro i allmänhet handtverkare. och man tror att de alla skola blifva använda. Jag är glad att se dem under engelska lagar. De som äro qvar ämna sig till en stor del åt Chigaco, några gå kanske till minorna. en och annan har fått plats här och ett halft tjog ämna väl hålla kontrakt och gå till Maine. Några unga flickor ha om konsuln fått goda platser i respektabla hus. Friherre Falkenberg synes här njuta ett ovanligt anseende, och de flickor, som han på kaptenens rekommendation åtog sig och annonrade för, fingo plats inom två dagar. Han visar för öfrigt oss alla mycken vänlighet och välvilja. Jagvar med kapten och förste styrman bjuden på middag till honom i hanselub, ty hans hus stod under inredning. Vi funno der två andra svenska: skeppare. hans kompagnon mr Mac Blain och en särdeles snäll och angenäm doktor Moffat, som jag sedan har besökt några gånger och der jag alltid varit välkommen. Der gingo betjenter i röda frackar och hvita strumpor. och som jag mest teg och drack, hade jag tillfälle att observera mera engelskt och för mig nytt än jag nu hinner omtala. Men der kunde blifva en skola för sådana herrar, som serna tala om sina middagar på Hasselbacken, hos Fritz och på Blå Porten. Och med denna desert vill jag afsluta min magra anrättning för denna gång och skall snart. när jag fått utvecklingen under ögonen och hunnit närmare skäråda alla här vid lag verkande faktorer, derom vifva en mera omständlig redogörelse. P. S. Alla menniskor afråda min kapten att så till Newyork, der han svårligen lärer undgå obehag. Han befinner sig oförskyldt i en grufligt kinkig ställning och väntar blott på bref från Newyork, innan han vill fatta sitt beslut. M.M.