Aftonbladet – 9 september 1864, sida 3

så gerna dväljes och som derföre äfven all tid drager till sig med en viss tjusnings kraft den unge, kom Rydberg dock snar till den klassiska fornålderns klarare luft. — Från kaos gick han in i den objektiva verl den, bytande bort romantikens dimmiga fi gurer mot klassicitetens harmoniska gestal ter, med barnslig ungdomlighet och gla bekymmerslöshet. Och vi fingo ?Den sist Athenaren?, hvilken bok är allmänheten vä bekant. I densamma tog förf. första stege till den kamp mot en officiel, en ytlig kri stendom, som nu ställt honom främst i le det för den fria forskningen och den ur sprungliga kristendomen. I ?Den siste Athenaren? skildras klassi citetens sista kamp, och den objektiva gre kiska verldens fall för den inbrytande me deltidskristendomen eller rättare den greki ska parcellismens undanförande af den al lena saliggörande kyrkans förqväfvande en formighet, betjenad af en maktlysten och girig hierarki. Den siste Athenaren? skal alltid intaga ett framstående rum inom Sverges litteratur. Var det någotinre sam band mellan denna bok och den tanke, son förmådde den frisinnade förf. att nedskrifve sin broschyr ?Huru kan Sverge bevara sin sjelfständighet?? Säkert är likväl, att han i broschyren med synnerlig värme vill mans den nordiska ungdomen till samma håg för kroppsliga öfninger, som den hvilken lifvade Greklands formsköna ungdom, innan denne sjönk ned i veklighet och halft slafveri. Er ringa trapp, af grekisk ungdom försvarade passet vid Thermopylse emot den största här, som verlden då ännu sett; den föll, mer Greklands frihet var räddad. Skall må. hända Sverge en gång bli Europas Ther. mopyle, vår ungdom civilisationens Leoni das-trupp? Vid denna samma tid återvände emeller tid Rydberg till medeltiden, för att, i lik het med många af vår epoks forskare, söka genomtränga den kaotiska skymningen och vid forskningens Ariadnetråd leta sig fram genom labyrinten till dager och ljus. Han började egna sig åt ifriga studier och utkast till ett verk Djefvulens Historia?, som måste bli af stort intresse, om det någonsin får se dagen. Under tiden drogs R. emellertid in i den teologiska rörelsens hvirfvel och framkom med sin ?Bibelns lära om Kristus?, hvilken är af allom känd. Numera egnar han sig åt den artikelcykel, som under namn af Medeltidens magi? utgifves i Svensk Månadsskrift, der han äfven skrifvit en mycket märklig uppsats om Jehova-kulten. Anspråkslös och vänfast, är Rydberg föremål tör uppriktig tillgifvenhet at den lilla litterära elique, som finnes här i Göteborg. Han är dess stolthet. För ölrigt kan man säga om Rydberg och Göteborg, hvad Heine ytirar om Börne och Frankfurt: ?Anno 1827 måste jag resa genom Frankfurt, för att begifva mig vill Mänchen, hvarföre jag föresatie mig att aflägga ett besök hos doktor Börne i hans hem. Detta lyckades mig, men icke utan mycket :rågande och sökande; öfverallt der jag spörjde efter honom, såg man helt främmande på mig, och man tycktes i hans egen stad antingen föga känna honom eller ännu mindre bry sig om honom. Förunderligt! Då vi på afstånd höra talas om en stad, der den eller den märklige mannen bor, tänka vi oss honom ovilkorligen som stadens medelpunkt. Huro förundrade bli vi ieke, då vi anlända ill sjelive staden och verkligen vilja uppsöka den märkliga mennen deri, men först måste länge fråga elter honom, innan vi fö teda på honom bland den stora mängden. Men i det fallet är Göteborg ej ensamt,