Aftonbladet – 9 september 1864, sida 2

— Om jernvägsmötet på Lenhofda ger tidningen Kalmar följande redogörelse: Det möte. som af Lenhofda kretsstyrelse blifvit sammankalladt för att öfverlägga om åtgärders vidtagande för en jernvägsförbindelse mellan Kalmar och södra stambanan, hölls förliden lördag på Lenhofda gästgifvaregård och besöktes af inemot hundra personer, possessionater, bruksidkare och allmoge jemte ombud från Kalmar. Ett stort antal af de närvarande voro ordförande eller ledamöter af kommunalstyrelserna. Alla närvarande visade ett lifligt intresse för saken och förklarade enhälligt, att de ansågo det vara af högsta vigt för det inre Smålands utveckling i alla hänseende att en kommunikation med hafvet medelst jernväg beredes åt detsamma. Lika enhällig var ock den mening, att denna jernväg borde dragas från Kalmar till Lenhofda, emellan hvilka ställen terrängen är särdeles lätt att bearbeta, egande en på hela sträckan jemnt fördelad stigning, icke afbruten af hvarken svårare backar, sjöar eller kärr, hvilket allt genom okulärundersökning blifvit utrönt. Jernvägens blifvande riktning mellan Lenhofda och stambanan blef mera omtvistad. Endast en enda, men mycket undfallande stämma rkade banans indragning till Wexjö. Alla de öfriga, som yttrade sig, yrkade banans fortsättning från Lenhofda i nordvestlig riktning norr om Helgesjön, för att, sedan den korsat stambanan, kunna i vestlig riktning fortsättas öfver Wernamo till Warberg, och sålunda sammanbinda Östersjön med Westerhafvet vid ställen som ega goda hamnar. Jordytan mellan Len hofda och Lamhult är ojemn med sjöar och kärr. Både den omtalda okulärundersökningen och den vid mötet hållna diskussionen upplyste dock, att svårigheterna icke voro af värsta slag. Likväl kunde man ej öfverenskomma om någon bestämd anslutningspunkt, utan lemnades detta att bero af den blifvande undersökningen. Att anslutningen likväl borde och kunde ske på någon pun kt mellan Lamhults och Moheda stationer, derom voro alla ense. Derefter upplystes att några tusen rdr till undersökningskostnadernas betäckande redan voro insamlade, hvarefter centralstyrelsen i Kalmar fick sig uppdraget att skriftligen uppmana alla kommuner på Å2 mils afstånd från jernbanan att inkomma med bidrag till undersökningen. t samma kretsstyrelse öfverlemnades äfven att genast genom bepröfvad ingeniör låta verkställa undersökningen, sedan brukspatron N. Nilsson Aschan på Öus storsinnadt erbjudit sig att ansvara för att alla med undersökningen förenade kostnader blefve betäckta. Mötet åtskildes under glada förhoppningar att