Aftonbladet – 9 september 1864, sida 2

lanskarne, som derföre med gladt mod fortgingo på den i enlighet med svenska kabinettets råd beträdda banan. Nu är det ock säkert och klart, hvarföre den ej kunde impanera på och återhålla Danmarks fienler, då ju grefve Manderström var angelägen om att formligen låta dem veta, att de ej borde fästa sig vid hvad tidningarne berättade om en allians, om en solidarisk nordisk politik, om Slesvigs försvarande af ej blott anska, utan äfven svenska och norska stridskrafter. Grefve Manderström yttrar i Posttidningen för den 18 Dec. förlidne år, att svenska kabinettet redan före Fredrik VII:s död vifvit den danska regeringen tillkänna, att den ansåg den väckta frågan om en separat defensiv allians helst böra till vidare anstå. Men de nu för riksrådet framlagda depescherna från grefve Scheel-Plessen af den 10 och 16 November förl. år innehålla, den förra att, enligt konung Carl XV:s yttrande till hr grefven (den 9 Nov.) instruktioner ji nästa vecka skulle meddelas till att underteckna traktaten, den sednare, dels att grefve Manderström den 16 Nov. yttrat, att svenska regeringens åsigt om alliansen vore oförändrad, dels att konung Carl den 16 Nov. yttrat, att tinom kort grefve Hamilton skulle få instruktion att underteckna. Men ännu märkligare äro de upplysningar, som innehållas i några andra depescher från grefve Scheel-Plessen, hvilka få så mycket större betydelse, då vi nyl gen läst det vackra videtur som grefve Manderström gifvit grefve Scheel-Plessen i afseende på hans korrekta uppfattning och återgifvande af den svenska utrikesministerns åsigter och yttranden. Vi återkomma härtill i en följande artikel.