Aftonbladet – 8 september 1864, sida 3

fästningskompaniet. Alla hafva vitsord om raskhet, duglighet och godt uppförande. Framför allt gäller detta om hr BrunbäckStröm, som af sitt befäl blifvit indstillet? till att utnämnas till officer och derföre utan tvilvel från krigsministeren får sig tillsändt offlcersafsked tillika med Dannebrogsmännens hederstecken. Vi hafva haft tillfälle att se de särskilda vitsord hr Brunbäck-Ström erhållit från sina närmaste och mera öfverordnade förmän, så väl vid Indstillingen? till officersutnämning som vid afskedet och kunna icke neka oss nöjet attur ett af dessa betyg, utfärdadt af chefen, den tappre och utmärkte artillerikaptenen Hertel, meddela följande utdrag: Han har i hela sitt uppträdande visat sig sår som en särdeles rask, pålitlig och duglig man. Han har varit ifrig i uppfyllandet af simma pligter, har visat ett särdeles bestämdt och godt uppträdande i förhållande till sina underlydande, så att han till trots för de främmande och svåra förhållanden, under hvilka han verkat, straxt vetat att framkalla det rätta respektförhållandet, och i förhållande till sina förmän har han uppträdt på ett särdeles lämpligt och taktfullt sätt, så att kompaniet i hvarje hänseende måste gifva honom det bästa vittnesbörd. Den 29 Juni deltog nan i försvaret af kyrkobatteriet i artilleristriden vid Sönderborg. Hans hela förhållande vid detta illfälle motsvarade fullkomligt hans förut ådaralagda konduit. Han visade sig särdeles molig och fullkomligt lugn, han iakttog sina pliger vid de kanoner, som voro honom tilldelade, itan att bry sig om någon fara. Sedan kompaviet hade ankommit till Fyen och blifvit komnenderadt till tjenst vid kustförsvaret vid Lilla 3elt, blef han anstäld såsom kommenderande ett vf batterierna. Detta har han beständigt kållit en mönstervärd ordning. Hans hela förhållanle har varit sådant, att det vittnesbörd till fullo an gifvas honom, att han uti hvarje hänseende var uppfyllt de förpligtelser han påtog si van gaf sig i tjenst vid detsamma, hvar ja med bringar honom kompagniets enhälliga ack. Alla de svenskar, som tjenat vid Aaröka ströfkåren, äro, oaktadt olika stämning ich olika opinioner om krigföring, behandingssätt m. m., enhälligt ense uti en sak, emligen i de varmaste loford öfver baron Iugo Raab, som varit chef för nämnde kårs örsta kompani, hvilket utgjordes af svenkar och norrmän. Med en mun förklara le, att en bättre chef varit omöjlig att erälla; förenande mod och djerfhet med om anka och försigtighet, hade han förvärfvat ig allas oinskränkta tillit och genom den välilliga omsorg han visade sina underlydande, å samma gång han med den bestämdhet och tränghet, som vid en dylik kår äro dubbelt ödvändiga, upprätthöll disciplinen, tillvunit sig deras aktning och tillgifvenhet. Det ar hans behjertenhet och kallblodiga sinesnärvaro som man hade att tacka för att ske hela kåren natten till den 18 April id Gjennerbugten blef massakrerad eller fskuren af den preussiska öfvermakten.