Aftonbladet – 8 september 1864, sida 3

delar af dem till sin kunskap. Huru många män ha icke följt den väg till himlen som en qvinnas hand först yipekade? Nej, Esca, det är ej synd att älska såsom du har älskat; och medan du inte tvekat till din Mäöstares ära uppoffra äfven denna ditt hjertas dyrbara skatt, skall du ej gå miste om din belöning.? Och jag skulle få återse henne?, inföll Esca, som ej tycktes kunna slite sig från sina jordiska känslor och sorger. ?Det synes mig som om det vore orättvist att skilja henne ifrån mig för alltid; det förefallei som om sjelfva himmeln icke skulle vara en himmel utan henne.? Jag fruktar att du inte är beredd at! dö?, svarade Calchas i en låg och sorgsen ton. Bed, min son, bed innerligt och oaflåtligt att ditt köttsliga hjerta måtte tagas ifrån dig och ett nytt hjerta skapas i dig, passande för det ställe dit du i dag kommer att draga. Det tillhör icke dig och mig att säga: Fader, gif mig det eller det!? utan vi böra i våra böner anropa den oändliga visdomen och barmhertigheten att gifva oss hvad han finner vara oss kärt och nyttigast. Lemna allt åt Honom, min son, och var öfvertygad att hvad Han skickar dig är bäst för din välfärd. Plåga dig icke med onda aningar, spetsfundiga resonnementer eller onyttiga frågor. Endast förtrösta och bed, här i dödens förgård, liksom der borta på vallen eller vid hemmets härd, och du skall vinna seger. Striden är för öfrigt inte långt borta; nattväkterna äro förbi, och det är redan tid att ikläda sig rustningen för den stundande drabbningen.? Medan den gamle mannen talade pekade ban åt östern, der gryningens första strimma började smyga sig fram på himlahvalfvet. Då han derpå såg upp 1 sin kamrats an