Aftonbladet – 8 september 1864, sida 3

sten Hillberg, hvari åtskilliga församlingsbor an: föra klander öfver det sätt hvarpå skolläraren i församlingen fullgjort sitt åliggande, uppgifvande hr Petrå, att nämnde ansökan vid ett tillfälle af nägra sockenbor företeddes honom, för att han derå äfven skule teckna sitt namn. Detta vägrade han, men lät taga en vidimerad afskrift af ansökningen, och denna hade han i bilagan aftryckt för att visa huru skollärarens verksamhet bedömdes inom församlingen. Ifrågavarande af. skrift företeddes nu för rätten. Hvar originalet. fanns kände hr Petrå likalitet som om ansökningen någonsin kommit prosten Hillberg tillhanda, såsom ämnadt var. Kärandens ombud förmenade, att deras namnunderskrifter voro falska och att afskriften blif-: vit fabricerad på helt annat sätt än svaranden nu uppgifvit samt begärde uppskof i målet för att förete bevisning härom. Af denna anledning uppsköts äfven detta mål. Under dess handläggning yttrade ordföranden, Iman Öhnell, att den schism som sålunda blifvit framkallad mellan församlingen och dess presterskap. föreföll honom högst sorglig, och förmodade han, att presterskapet på ett lämpligare sätt skulle kunnat bilägga densamma, än genom processer. Dertill genmälde hr Linderdahl, att broschyren sannolikt ej skulle ha tillkommit, derest svaranden noggrannare satt sig in i sakförhållandena, och att oförsonligheten ej kunde tillskrifvas hans embetsbroder, prosten Hillberg. Det fjerde målet förekom härefter på tredje afdelningen. Såsom ombud för käranden, skolläraren Rosenlöf, inställde sig åter komminister Linderdahl, och sedan parterna andragit hvad de aktade nödigt i saken, skreds till val afjuryBa Käranden utsåg kyrkoherdarne Ekdahl och fverström samt bataljonsläkaren Höstman; svaranden valde professoren Malmsten, majoren Nybleus och folkskoleinspektören Meijerberg, samt domstolen: generalmajor Hazelius, grosshandlaren Schartau och komminister Hallander. Juryns sammanträde utsattes till den 16 dennes; skolande likväl parterna för möjligen blifvande kom pletteringsval dessförinnan inställa sig hos rätten måndagen den 12. — Domstolen har i dag afkunnat utslag uti det på begäran af polismästaren Wallenberg väckta tryckfrihetsåtalet mot broschyren Peppar och Salt. Vid dess företagande gjorde svaranden, litteratören Minnich, en femställan till stadsfiskalen Kock, huruvida denne ännu vidhöll sitt vid förra rättegångstillfället framställda yrkande om ansvar å Männich efter 60 kap. 4 missgerningsbalken för en uti dennes slutförklaring förekommande uppgift, att hr Wallenberg under sin lärotid blifvit från Linköpings gymnasium relegerad. Sedan stadsfiskalen förklarat sig vidblifva detta yrkande, anhöll hr Minnich att aktor måtte förete fullmakt att föra talan i detta afseende, enär honom genom åberopande af nämde paragraf lades till last ett särskildt brott, hvari aktor vore obehörig att föra talan, alldenstund dennes förordnande från justitiekanslersembetet blott afsåge sjelfva tryckfrihetsmålet. Efter en längre öfverläggning fattade domstolen det beslut, att då aktors här Omförmälda pår ståenden vore riktade mot en under skriftvexlinen gjord uppgift, den käranden ansåg sanningsös, kunde det icke förvägras åklagaren att jemväl i denna del föra talan. Sedan hr Minnich härefter förklarat, det han ansåg sig icke hafva gjort sig skyldig till någon sanningslös uppift, allvaminst af sådan art som 60 kap. 4 missgerningsbalken afser, afkunnade domstolen utslaget, hvaraf inhemtades att juryn med nej besvarat frågan huruvida den åtalade skriften vore kränkande för hr Wallenbergs heder och ära såsom embetsman och enskild person, men deremot med ja besvarat den andra af de framställda frågorna, huruvida skriften kunde anses eljest skymflig och smädlig för hr Wallenberg, dels såsom polismästare och dels såsom enskild person, samt sålunda straffbar enligt 3 kap. 8 eller 11 momenterna af tryckfrihetsförordningen jemförda med 18 kap. 8 samt 60 kap. 2 mom. af 5 missgerningsbalken: och lömdes med anledning häraf hr Minnich att för len hr W. i egenskap af polismästare tillfogade örolämpningen böta 150 rdr samt för dylik föroämpning mot hr Wallenberg såsom enskild person 50 rdr, äfvensom att göra denne offentlig : fbön inför rätta. I brist af tillgång förvandlas lessa böter till 28 dagars fängelse vid vatten och bröd. Rörande det af aktor särskildt framställda yrandet om ansvar enligt 60 kap. 4 missgerningsvalken, för påståendet att hr Wallenberg varit från symnasium relegerad, utlät sig domstolen sålunda, ut då det icke ens blifvit uppgifvet och ännu min-: Ire styrkt, att Miännich begått någon handling, om kunde beläggas med straff enligt sistnämnde ;, kunde han efter densamma icke fällas till anRB grund af 141: ör missfirmligt ? var; men dömdes han deremot, ap. 7 rättegångsbalken, att krifsätt böta 25 rdr samt för förfallolöst uteVifvande från domstolen vid en rättegångsdag 0 rdr. nkelt fängelse. Utslaget kommer, i enlighet med tryckfrihetsf örordningen, att underställas Svea hofrätts pröfing. Döfstumhet tyckes blifva Örebro den 7 Sept. På sista tinodern bland tjufvar och skälmar. erna har polisen haft att skaffa med flera, som I händelse af bristande tillgång förvand-as dessa båda sednare bötesbelopp till3 veckors ;