Aftonbladet – 8 september 1864, sida 3

samt de, som svarat nej, förgäfves blifvit anmodade att endast reservera sig mot pluralitetens beslut, så fick Anders Sandsten ordet och anförde: att ståndet efter ordentligt anslag sammanträdt till vals förrättande, att deita var verkställ, att voteringssedlarne till bankofull: ktigsvalet aflemnats efter två upprop, men till riksgäldsfullmäktigsvalet efter ett upprop, hvadan han trodde att skilnaden i voteringssedlarnes antal deraf uppkommit, och ansåg för den skull valet, såsom lagligt, böra fullföljas. Sedan icke blott detta enhälligt ogillats, utan äfven åtskilliga af vice talmannen gjorda förmedlingsförslag ogillats,så emottog talmannen klubban och förklarade då något resultat ej stod att vinna öfverläggningen om valet hvilande, hvarefter beslöts dels att begge valen påföljande dagen med nya sedlar skulle företagas och dels att de nu afgifna skulle ouppvecklade under försegling genast inneslutas och derefter åt lågorna öfverlemnas4, hvilket ock i ståndets närvaro genast verkställdes. Klockan half 9 f. m. påföljande dag sammanträdde ståndet ånyo. Anders Joachimsson från Östergötland fick ordet och yttrade att den förlupna valtilldragelsen, då flera sedlar obehörigt inlagts i hatten, vore af beskaffenhet att den icke stillatigande borde få aflöpa: att då den person vore gifven, som åtminstone bidragit till oordningen, så ville talaren, i sin egenskap af ståndets fiskal, hvars skyldighet vore att vaka öfver ordning och skick, hemställa, ?om icke nämnde ledamot borde på det sätt ståndet pröfvade lämpligt, begära dess förlåtelse? och således gifva ståndet någon upprättelse för dess derigenom lidna oförrätt. Talmannen sväårade derpå att förslaget vore högst billigt och rättvist; — men då let icke berodde på honom att tvinga den nu frånvarande) ledamoten till inställelse, sinsåge han ej heller någon möjlighet för örslagets verkställighet. Anders Danielsson hemställde om ej med den frågan kunde å anstå, enär den ledamot, som saken förnodligen rörde, ej var tillstädes, hvilket bifölls. Anyo framställdes nu yrkandet, hvarå oroposition gjordes af vice talmannen, som örde klubban, att ständets varande fullnäktige i banken och riksgäldskontoret, utan al, skulle bibehållas, hvartill svarades ja ;ch nej, af hvilken anledning talmannen, om nu återtog klubban, förklarade att val kulle ske efter upprop, medelst sedlar, hvilka af sekreteraren emottogos på ett ippet papper och aflades uti en på talmansordet ställd korg. Valet till bankofullmäkige utföll så alt Longberg fick 88 röster, Anders Danielsson 78 och talmannen Lars )Isson 71. Den förstnämndes inflytande ar således i stigande; den sistnämndes åter ett märkbart aftagande; Anders Danielsons — den mest talangfulle, den konseqvenast oppositionelle inom ståndet — inflyande var deremot sväfvande, hvilket också öranledde honom, då han tackade för vaet, att yttra, att ståndets förtroende, vid a tillfällen för honom dyrbart, vore så nycket dyrbarare 4i närvarande tidpunkt, å han erfarit att försök blifvit gjorda till ans skiljande från den plats han innehaft; nen han fann nu att ståndet, lemnadt åt sin ria vilja, alltid var sig likt.? (Forts.)